av 
Som jag funderade över Marta. Jag visste att jag hade en Marta i bakhuvudet, men hon ville inte riktigt presentera sig. Sen så blev det midsommar och allt föll på plats.
Min Marta är förstås Marta Sandwall Bergström. Inte för att jag läst något av henne, men för att jag fick hela serien om Kulla-Gulla av min gammelfarmor (morfars mamma), två böcker i taget, på midsommarafton när jag var i rätt ålder. Jag och morfar åkte alltid ut och plockade blommor i massor på midsommaraftons morgon, vi plockade till hela släkten och det var en fantastisk tillsammanstid, jag sörjer den djupt när den nu är förbi. På förmiddagen åkte vi alltid med blommor till gammelfarmor, hon tackade med en Kulla-Gulla bok.
De där böckerna har blivit liggande men i samband med de senaste årens dödstädningar dök de upp och nu finns de här hemma. Min plan är att läsa dem förstås och att försöka prångla på dem på ungarna. Önska mig lycka till…
