av 
Idag har Kulturkollos egen Ulrica namnsdag. Grattis! Inlägget kommer dock inte att handla om dig, även om du är fantastisk på alla sätt.
Faktiskt lärde jag mig något nytt när jag googlade runt för att komma på idéer till dagens inlägg, nämligen att Ulla är en kortform av Ulrika. Det borde jag ju ha insett, men jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Ulle, jo så kallades många Ulrikor, men Ulla är ju ett eget namn.
En viktig Ulla i mitt liv var min första dagmamma. Vi bodde i Högsbo i Göteborg fram tills jag snart skulle fylla fyra och då började jag också på dagis (förskola nu, men dagis då). Innan dess hade Ulla hand om mig. Hon kom hem till oss på morgonen så att jag skulle få sova ut. Säkerligen var jag lika trött då som nu. När jag vaknade satt hon i köket och läste tidningen. Det är i alla fall så jag minns det, men jag var liten och det var länge sedan.
Sedan gick vi hem till henne i lägenheten på en av Högsbos myntgator där hon bodde med sin vinterbadande man Sven och sin son. Sonens rum var utanför mitt revir, men jag fick i alla fall titta på båtarna som han byggt. Mest fascinerades jag av en fantastisk modell av Titanic där varje skorsten var unik, precis som det var i verkligheten. Antalet livbåtar stämde också.
Nu hade jag kunnat skriva ett inlägg om filmen Titanic, men eftersom jag är en av de få som aldrig sett den får jag skriva om något annat. Jag väljer att hylla Ulla och minnet av henne med en bok om en alldeles speciell dam som heter Petronella och är Ossians ovanliga nanny. Mina barn älskade Ylva Karlssons bok när de var små och jag tyckte också väldigt mycket om dem. När jag och Ulla besökte Slottsskogen och Sjöfartsmuséet får Ossian och hans bror vara med i en fantastisk simskola som leds av en sjöjungfru.
