Även om jag gillar Neil Gaiman så finns det andra myter och legender som tagit större plats i mitt liv. Som 10-åring (eller något sådant) läste jag Maj Samzelius böcker ”Hjältar och monster på himlavalvet” och sedan var jag ohjälpligt fast. I åratal därefter plöjde jag allt jag kom över om grekiska gudar och läskiga hjältesagor. I 8:an skrev jag ett 25 sidor långt arbete om Grekiska gudar och gudinnor fast uppgiften egentligen var på ca 2 sidor… Jag kunde inte låta bli. Det var såå spännande. Min absoluta favorit var Artemis,jaktens gudinna. Kanske lite märkligt då jag ju var vegetarian redan då, men det var något med Artemis som tilltalade mig. Och så var hon månens gudinna. Det var faktiskt till och med nära att jag döpte min dotter till Artemis.
Inför det här inlägget passade jag på att googla Maj Samzelius eftersom det var de där böckerna som startade alltihop och som jag också läste om och om igen. Jag rekommenderar verkligen att läsa om henne för hon var inte alls den lilla tant jag inbillade mig. Hon föddes i Tyskland av Svenska föräldrar i en internationell familj. Pappa jobbade både i Tyskland och USA. Hon var faktiskt gift med en tysk regissör under kriget och DEN historien hade jag gärna velat läsa. Hennes andra man var däremot svensk och en ”vanlig” civilingengör. Resten av sitt liv arbetade hon i Sverige som jag förstått det men hennes dotter är gift med en tysk så banden mellan Tyskland och Sverige verkar ha levt kvar. Nu är hon väl lite bortglömd, men vilken biografi det hade kunnat bli.
Jag har frsökt läsa de där böckerna för min lille pojke flera gånger men de har inte riktigt fastnat trots att han är omåttligt intresserad av rymden. Kanske de är för långsamma och kanske är han för liten än så länge. Om han skulle ändra sig så står de i alla fall där i bokhyllan, på hedersplats mellan rymdböckerna och Harry Potter.