av 
Lucifer var en ängel och en av Guds favoriter. När han sedan blev för maktlysten straffade Gud honom och skickade honom till Helvetet. Lucifer blev en fallen ängel och enligt kristen mytologi den som styr över Helvetet. Djävulen om ni så vill.
Vad har då detta med Neil Gaiman att göra?
När Lucifer blev en av figurerna i DC Comics universum var det Neil Gaiman som skapade honom. Han dök först upp i The Sandman #4 och har därefter fått vara stjärnan i en rad egna böcker. Det är i den serien han beger sig till jorden och driver pianobaren Lux tillsammans med sin älskarinna Maze i Änglarnas stad Los Angeles.
DC skapade en tv-serie tillsammans med FOX där Lucifer spelar huvudrollen. Tre säsonger blev det innan FOX sa nej tack och DC istället började samarbeta med Netflix. För några veckor sedan kom den fjärde säsongen och igår såg vi sista avsnittet. Slutet tyder tyvärr på en ovisshet om seriens fortsatta liv. Det går att fortsätta och det går att sluta. Självklart hoppas jag på en fortsättningen, men oavsett får vi säkert vänta minst ett år på den. Tio avsnitt i den fjärde säsongen var väl futtigt.
I första säsongen av Lucifer beger sig djävulen, i form av en rik, brittisk snobb som tänker mer på sig själv än någon annan, till Los Angeles . Han har med sig demonen Maze och brodern Amenadiel håller koll på honom. Märkligt kan tyckas att Lucifer kombinerar sitt jobb som nattklubbsägare med ett som civil utredare på LAPD, men han visar sig ha talang för att få brottslingar att erkänna. Dessutom gillar han ”a jolly good murder”.
Det är inom polisen han träffar Cloe Decker, som är en av få som gör honom mänsklig och sårbar. För att hantera sitt nya liv går han i terapi hos fantastiska Linda Martin. Hon är en av mina favoritkaraktärer och den som hanterar Lucifer klart bäst. Faktiskt har hon också ett minst sagt avslappnat förhållande till Maze och Amenadiel. Trots att hon får veta de märkligaste saker om sina överjordiska patienter förblir hon alltid lika professionell. Förutom när det gäller Amenadiel då, där går hon lite över gränsen.
Egentligen är Lucifer för mycket av allt, men hela familjen gillar. Bibliska figurer som Kain har haft betydande roller och i den fjärde säsongen dyker Eva upp. För den som är troende kristen kan serien mycket väl ses som väldigt opassande, men vi skrattar gott. Även om det känns lite märkligt att heja på djävulen, så är det ändå oftast så att de goda vinner. Det är också mycket pusseldeckare över serien, trots en del blod och våld. Underhållande alltså, men kanske inte en serie för den som anser att Bibeln och dess personer inte är något man driver med. För driver gör serien, med allt och alla.
Photo by Ralf Skirr on Unsplash
Det låter som en jättekul serie !
Den är helt klart underhållande, men man får inte vara för känslig.
Så inget för en 10-åring?
Antar att det inte är för en 10-åring?
Våra födda -05 och -06 ser den. Det är inte så mycket explicit våld, men miljön är rätt märklig.
Typiskt att ”andra” alltid ska gissa eller veta hur ”troende” ska reagera på vissa saker. Jag är ”troende kristen”, men tycker serien är mycket rolig och underhållande. Kanske inte jättebäst, men absolut inte ”för mycket raljerande”.ä, utan nästa lite fint beskrivande hur en sur/egoistisk Lucifer skulle kunna vara. S.k. ”Kristna företeelser” tål att skämtas över. En äkta tro faller inte på sånt här… 🙂
Är helt på det klara med att alla som definierar sig som troende inte tillhör den grupp som tycker att det är hemskt att driva med bibliska karaktärer och det var dem jag syftade på. Kul att du gillar serien. Vi längtar efter nästa säsong.