Jag har läst en bok!

Jag vet inte vad som är mest fantastiskt: att jag har läst en bok eller boken i sig. Det var alldeles för länge sedan jag läste – så länge att jag inte vågar räkna efter. Det är inte så att jag hoppade jämfota av entusiasm när jag förstod att jag skulle ha ett inlägg den här veckan (som sagt: jag läser inte och lägg därtill ett fascinerande ointresse för trädgård). Nu hoppar jag nästan jämfota för jag har – vi upprepar – läst en bok!

Min initiala tanke var att skriva om vårens debutanter. Jag finner en viss lockelse i att läsa debutromaner och i maj förra året var jag temageneral för temaveckan Debuter och debutanter.

Det finns en tjusning i att läsa en debutroman. Kanske har författaren inte hittat sitt litterära språk än, eller så har hen det. Kanske har författaren inte ännu hittat sin genre eller sin målgrupp, eller så har hen det. Det ligger också en tjusning i att vara allra först att upptäcka någon ny författare som kan sätta mina tankar och känslor i skrift. Det finns också en tjusning i att få en unik läsning där jag ännu inte har hunnit bli påverkad av andra läsare och deras tyckande. […] Så tänker jag om det.

Svensk Bokhandel har i sina kataloger ett kapitel där säsongens debutanter har möjlighet att presentera sig och sina verk. Det är där jag tänker att jag ska hitta de böcker som jag kan lista här. Men jag fastnar särskilt för en presentation. En presentation som består av en såväl fascinerande som hemsk anekdot om hur vänskap kan manifesteras:

När vi jobbat färdigt för kvällen la vi oss på rygg i en slänt ute i den stora trädgården. Där fanns brännässlor att akta sig för. Jag tänkte: ’Eveline är min bästa vän. Hon är helt fantastisk. Jag vill alltid att hon ska stå mig nära’. Jag letade efter de rätta orden. Men det kändes för starkt, för stort i mig. Så jag ryckte loss en bukett med brännässlor från slänten och tryckte ner den i hennes ansikte. Hon reste sig upp på armbågarna. Såg på mig som om jag precis hade tryckt ner en bukett med brännässlor i hennes ansikte. Jag var oförstående. Varför var hon så arg? Det här var en kärleksförklaring och ingenting annat.

Det är Yrsa Keysendal som på detta finurliga sätt ger bakgrunden till det som senare kom att bli romanen Friläge, i vilken hon skriver om ”den kärlek som man inte alltid klarar av att uttrycka i ord. Den som måste bli en tävling, i en ålder där allting är skört. Den som är smutsig, som man inte berättar för sina föräldrar om”. Jag har läst boken!

Och vilken pärla det visade sig vara. Friläge handlar om Anna och Linda som växer upp tillsammans. De delar en vägg mellan sina sängar och de delar erfarenheten av hur det är att bara ha en förälder. Å ena sidan kan vänskapen liknas vid en syskonrelation då de hela sina liv har haft varandra, bor grannar och umgås som en familj. Å andra sidan är det inte en helt sund vänskap – maktförhållandet dem emellan är ur balans, vilket gör det till en smått obekväm läsning (som jag gillar såklart). Något händer dock mellan de båda flickorna, vilket gör maktbalansen rubbas och de går skilda vägar.

I nästa del av boken har de blivit vuxna och det står klart att de inte haft någon kontakt med varandra sedan ungdomsåren. Linda är på semester på andra sidan Atlanten och Anna kör planlöst på vägarna i Sverige, ständigt på flykt och i ett klaustrofobiskt och förvirrat tillstånd.

Det är en relativt kort roman och jag läste ut den i ett svep, vilket är ett gott betyg i sig. Det jag gillar särskilt är Keysendals språk. Det är ett flöde av ord, i korta meningar som bidrar till den något surrealistiska känslan. Du får bara flyta med helt enkelt och se vart historien bär hän.

Boken får mig att tänka på de vänskapsband som har bildats och de som har slitits sönder under åren. Jag tänker också på de osunda relationer som kan uppstå, vilka mekanismer det är som driver oss och vad som händer när maktbalansen förändras (både på gott och ont) och hur dessa relationer sedan har påverkat den jag är idag. Och jag fascineras över hur såväl stark som oerhört sårbar en vänskap kan vara – helst i tidigare år då hela känslospannet gör sig gällande. Vi älskar innerligt och hatar intensivt.

Jag har läst en bok!