Rädisa, rädisa – odlingens bästa!

Alltså när jag hör ordet primörer så tänker jag nästan genast på de Lennart Hellsing-visor som jag växte upp med. I den där sångboken man hade på lågstadiet fanns de alla! Man glömmer inte hur den där gurkan dansar både vals och mazurka och de färgglada bilderna från Krakel Spektakel sitter på min näthinna. Jag använder ABC-bokens bilder ännu i min undervisning och Per Åhlins filmer finns på öppet arkiv! .

För att förvirra er som läser en smula så blir det alls ingen bild därifrån utan en så himla fin liten t-shirt med rädisor på som jag skulle vilja ha i vuxenstorlek och en bild från min pallkrage. I den sår jag nämligen rädisor i flera omgångar och allra godast är de när man lägger de späda bladen i en sallad. De smakar så pepprigt och gott så att inte ens mördarsniglarna ger sig på dem. Ruccola, rädisa och rabarber. Det är mina bästa kompisar i pallkragen och när jag skördar kan jag smånynna på min barndoms visor.