Vi for upp med mor – den svåra uppföljaren …

Idag är det recensionsdag för Karin Smirnoffs  Vi for upp med mor och den är den där troligen väldigt svårskrivna tvåan. Ni vet när en författare gjort dundersuccé med sin debut och sedan skall ta nya tag och skriva vidare. Vilken press det måste vara att följa upp en debutroman som Jag for ner till bror, som blev augustnominerad och allt.

Nu ska jag inte förhala det här längre, jag tyckte mycket om Smirnoffs debut men jag älskar hennes tvåa!

I Vi for upp med mor får vi åter möta tvillingarna jana och bror. Precis i början av romanen dör deras mor och hon har lämnat instruktioner att hon vill begravas i sin hemby i Norrbotten. I Kukkojärvi har de båda syskonen ärvt ett hus och de lastar in sin mors kista för att resa norrut. Begravningen blir helt olik alla de någonsin bevistat, i byn råder en sektliknande laestadianism och musik är förbjudet. I byn bor en stor del av moderns släktingar kvar och jana och bror förstår allt mer av sin mors bakgrund och vilket pris hon fick betala för att lämna gemenskapen och gifta sig med deras far. På en helt unik prosa, och en text utan skiljetecken, gestaltar Karin Smirnoff livet i en glesbygd där traditioner och tro håller människorna i en stark social gemenskap på gott och ont. Bara man fogar sig och rättar in sig i ledet så har man både familj och försörjning.

Bror lockas av livet i församlingen och när janakippo får ett extrajobb som bildlärare i skolan i byn så kan hon möta ungdomarna och så smått utmana deras värld. Jag associerar snart till Tara Westovers roman Allt jag fått lära mig och det är inte bara hur sekten påverkar människorna utan också något i de karga miljöerna som förbinder de båda böckerna. Det är som att den stränga kylan, det hårda klimatet också gör det svårare att bryta sig loss. Moderns bror, som de båda syskonen får bo hos efter begravningen, har valt läsningen som utväg. Han har ett hem fyllt av böcker och han är bara en av alla karaktärer som jag fäster mig vid i den här texten. Så få ord, så mycket osagt och ändå så förstår man precis. Kanske beror det på att jag är uppvuxen på landsbygden, kanske beror det på att jag har dysfunktionella familjer runt mig men jag fullkomligt sugs in i den här texten. Småfnissar också emellanåt när jana arbetar på hotellet och får likt en trollkarl ta hand om det mesta, den delen av romanen fick mig också att längta efter att se norrsken. Bara en gång!

Jag längtar nu efter en tredje roman där fadern får ta plats. Man undrar ju vad som format honom, hoppas få läsa om det snart. Marie Lundström intervjuar Karin Smirnoff och det är ett mycket fint samtal, lyssna på det och läs sedan de båda böckerna. De är så säregna samtidigt som de berör mig ända in i märgen. Eftersom jag har ett oläst exemplar här hemma så ordnar vi härmed en liten utlottning.

Vill du vara med och ha chans att vinna Vi for upp med mor så kommentera här nedan innan söndag den 26 maj klockan 20. Glöm inte att berätta vem du är i kommentaren så att vi kan nå dig!

Väl Mött!