av 
Mitt namn är Jens Mattsson och jag debuterar med bilderboken Vi är lajon! i augusti vilket är väl det som gör att jag kvalar in under temat primör här på bloggen.
Numera jobbar jag som redaktör på Hegas förlag men när jag skrev mitt manus arbetade jag fortfarande som barnbibliotekarie på ett litet folkbibliotek. Min bästa arbetsuppgift var att varje fredag ha sagostund och i samband med detta fick jag läst en himla massa böcker. Både för att välja ut titlarna, men också att faktiskt läsa dem för barnen och få deras reaktioner. Erfarenheterna bar jag med mig när jag skrev mitt manus. Efter det lät jag kloka människor läsa och komma med synpunkter och skrev om några gånger innan jag kände att “Nu, nu är det bra nog att skicka in”. Jag gjorde ordentlig research vilka förlag som ger ut bilderböcker, skrev ett följebrev som beskrev mig och manuset och skickade. Och väntade, och väntade och väntade.
Det tog Natur och Kultur ett halvår att svara, sedan tog det några månader av mejlande fram och tillbaka innan manus var så klart att de ville skriva avtal. Efter det vidtog illustratörsletandet. Min förläggare frågade om jag höll med om att det var bättre att det blev bra än att det gick snabbt och jag höll med. Tur var väl det, för av olika skäl kom denna del att dra ut på tiden. Till sist hade Jenny Lucander läst manus och tackat ja till jobbet, men hade “ingen lucka förrän till vintern”.
Då hade det redan gått tre år sedan jag skrev första manuset och jag tänkte att den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Men när nu illustrationerna är klara tycker jag att det varit väl värt väntan.
Eftersom jag själv jobbar i barnboksbranschen vet jag hur svårt det är att nå ut. Det görs enorma mängder barnböcker så min bok kommer ju, hur bra den än är, antagligen mest att flyta med. Därför har jag ganska blygsamma förväntningar. Jag hoppas att den säljer så att vi passerar förskottet (dvs 50% av första tryckningens exemplar) och att åtminstone några föräldrar hör av sig och berättar vad barnen tyckte. För jag får ju erkänna att det är barnens åsikter jag bryr mig om även om jag inte skulle bli helt ledsen om den blir recenserad av någon vuxen någonstans.
En rolig bieffekt av att Jenny Lucander, som är finlandssvensk, illustrerar är att då blev Förlaget intresserade av den. Det innebär att Vi är lajon! även kommer att ges ut på svenska i Finland.
Just nu bloggar jag på Debutantbloggen och håller på att planera kring releasen. Visst måste det bli ett pampigt arrangemang om boken tagit så lång tid att bli till? Men jag har även en del ångest över nästa manus. Det är ju inte alla som kan göra som Donna Tartt och ha tio år mellan varje boksläpp.
Foto: José Figueroa (författarbild), Niklas Sandström (illustratörsbild)
