av 
Vad älskar jag att hata? Ja, det blev en rejäl djupdykning måste jag erkänna för det jag verkligen avskyr eller ogillar, ja, det ligger inte direkt någon njutning i att hata det. Nej, det måste ju vara något man liksom frossar i att tycka illa om. Och gärna med kulturkoppling då så grannarna och diverse facebook-grupper går bort. (Och nej, jag har faktiskt bara trevliga grannar, på riktigt.)
Jag följer inga realitysåpor och har ingen sunkig deckarserie som jag inte kan hålla mig borta från. Jag tittar inte på Eurovision så det ligger ingen kärlek i att ogilla schlagers heller. Nej, det närmaste jag kan komma på är barnens favoritböcker. För även om jag ÄLSKAR att de gillar att läsa så önskar jag så att de kunde välja något annat då och då eller inte ville läsa samma bok ca 348 gånger. Här kommer en topplista över vad barnen gillar att läsa och som jag uppskattade första men kanske inte senaste gången:
1. Babblarna.
Herregud. Säg den småbarnsförälder som kommit undnan Babblarna. De är fantastiska och språkutveckande och nu har jag en trea som än så länge verkar mest förtjust i Dadda medan de övriga två har Babba och möjligen Doddo som favoriter.
2. Pippi
Jag vet, jag svär i kyrkan här nu, men alltså. Pippi-serierna är ju inte toppen faktiskt. Lite lagom utan handling och slutar ofta utan slut, liksom. Någon av bilderböckerna är också lite sådär, faktiskt. Tror egentligen inte att min snart 3-åring hänger med alltid men ändå älskar hon det. Suger i sig hela tiden.
3. Stora pekböcker.
En annan sak hon suger i sig är stora pekböcker av typen nedan. 
Jodå, jag förstår att det är spännande. Första, andra och tredje gången. Men 7824:e? Den här boken, Så funkar det, måste vara den mest läsa boken någonsin henna hos oss. Ihop med ”Dadda hälsar på”. Jag skulle kunna citera den i sömnen. Om någonsin det fanns en bok jag skulle kunna bokprata om så är det den här. Dessutom finns det små figurer på bilderna som fixar och trixar med alla uppfinningar som mank an skratta åt och låtsas att de liksom faktiskt ingår i maskinerna. Ganska märkligt upplägg, men tydligen oäääändligt underhållande.
Det här är några av våra ”favoriter”. Har era barn haft några böcker som de velat läsa om och om igen tills ni funderat på att gömma dem eller råka lägga dem på spisplattan någon gång?
Jag har vägrat att köpa Babblarna-böckerna men vi är storkonsumenter av dem via biblioteket. Sonen (nu 4) kallade till och med tvillingarna (snart 2) för Dadda och Doddo i magen och småsystrarna har tagit över älskandet minst lika mycket som han. Och håller med om flikböcker.
Annars är den mest lästa barnboken hos oss antagligen ”Historien om någon”, vilket är kul för den har hållit genom årtiondena utan våld, rasistiska/sexistiska uttryck och annat.
Historien om någon vet jag hur många barn som helst som vuxit upp med. Vi har dock inte läst mer än kanske en gång. Och läste inte som barn heller.
Bajsboken var kul de första kanske trettio gångerna, men de övriga hundratals gånger var inte lika underhållande. Däremot älskade jag faktiskt Vem blöder? och Gruffalon varje gång av de miljarder gånger jag tvingades att läsa dem högt. Just Vem-böckerna kan jag faktiskt sakna ibland och skulle gärna läst de nya som kommit ut, trots att barnen för länge sedan vuxit ifrån dem.
Fast vet du, jag äääälskar ju vem-böckerna och även om de nya är bra så blir det knas att läsa demglf en liten som inte riktigt hänger med i att nallarna ibland blivit stora och gått barn men inte i alla böckerna.
Babblarna var bra för den yngsta som var sen med pratet, men där kom hen igång.
Ja, det är ju det. Babblarna är ju språkutvecklande och toppen på många sätt.