Seriöst? Tittar du i tablån?

Men Anna, seriöst? Kollar du i tv-tablån?

Den kommentaren fick jag häromdagen när jag satt med dagstidningen (i papper) vid bordet i personalrummet. Det var självklart en människa som aldrig läser papperstidning och som inte heller ser TV som ställde frågan. Jag ser inte heller så ofta TV men just den här dagen så handlade det om att jag ville se direktsänd sport. Det är det enda numer som får mig att ta fram tablån i tidningen, eller för den delen min perfekta app på telefonen. Att se sport i efterhand är liksom inte samma grej och jag passar, så ofta jag kan, in de evenemang som jag vill se. Av blicken att döma som jag fick från kollega så är jag närmast en dinosaurie. Det vill säga en utrotad art.

Ärligt skall jag säga att det till och med var så att jag senaste vinter-OS köpte en tidning för att hålla koll på alla tider. Det var inte alls särskilt länge sedan som läsandet av TV-tablån var standard. Till storhelger och annat så hände det att man kryssade för program och filmer och kanske laddades videon med ett extralångt inspelningsband om man skulle på kalas, så att man inte skulle missa. Hur fort har det inte gått? Nu har jag Netflix, HBO och C-more. Jag tittar på allt jag någonsin skulle vilja önska i min telefon (även om handboll i telefonen var väl smått, det erkänner till och med jag) och allt finns ett knapptryck bort.

Ibland undrar jag hur det påverkar oss som människor, det där att aldrig behöva planera och vänta på de medier som vi vill konsumera. Ettåringarna swipar och byter film på You-Tube i rasande fart och eleverna som jag möter i skolan har allt kortare uthållighet. Särskilt när det kommer till läsning och att träna sig till en god läskondis. De elever som jag undervisar väljer alltid bort en film om den är textad på svenska för det är så jobbigt att läsa …

Nu kom jag på stickspår här, bäst att plocka fram tidningen på Ipaden och se om det kanske finns något spännande i tablån i eftermiddag. Fotbollen klockan 15 ska jag passa in!