av 
Det riskerar att bli en tung vecka det här på kollot. Det som snurrar i folks huvud brukar oftast vara mer eller mindre positiva saker. Ofta ältas ångestfyllda saker om och om igen. Så är det även här. Jag undrar om det är så att det genomlevs en något försenad 40-årskris här hemma för jag just nu suger jag åt mig information om utmattningssyndrom, folk som byter jobb, hoppar av ekorrhjulet, flyttar utomlands och gör andra livsomvälvande förändringar.
Jag tänkte att jag skulle ta en paus från allt ältande och läsa (ja, jag vet, hur tänkte jag egentligen) Malena Ernmans bok om sina barn. Ni vet, Greta Thunberg och hennes syster Beata. Jag har nämligen en massiv crush på Greta och hur hon kanske, kanske faktiskt lyckats starta den revolution vi så desperat behöver för att rädda vår planet.
Vad jag inte visste var att även Malena Ernman gått in i den berömda väggen. Fullt förklarligt. Jag vet nämligen precis hur förfärligt det kan vara att ha döttrar med eventuella NPF-diagnoser och någonstans är jag nästan i chock över att hon faktiskt lyckats skriva den här boken OCH FÅ DEN UTGIVEN. Flickor med NPF-diagnoser är nämligen ett ganska mörkt kapitel i Sverige idag och jag hade hoppats att den här boken kunde ha fått starta en egen liten revolution. Jag vet flera familjer som sliter med skola och vård mm för att överleva vardagen.
I övrigt handlar Ernmans bok mest om klimatkrisen. Det är en stridsskrift och man känner igen mycket från Gretas retorik.
För att av fortsätta med en lite positivare tanke så funderar jag också en del på hur vi ska spendera påsken. Jag fyller år nästa vecka och även om vi inte brukar fira så mycket så tycker barnen att det är roligt så jag planerar även hur vi ska tillbringa den dagen. Tårta? Restaurang? Utflykt? Ytters oklart än så länge.
Som ni märker är det mycket som snurrar i min skalle, som Familjen uttryckte det. De får också avsluta det här inlägget.
