av 
När det är dags för temageneralen att ge förslag på veckotema så finns det oftast två scenarion: 1) du är helt tom på idéer och inväntar kulturkollo-kollegornas undsättning, 2) det liksom bubblar över och du kan inte sålla i allt som surrar i huvudet.
I detta fall blev det scenario 2. Vi skulle kunna ha ett tema om åldersångest, om kroppar, om klimakteriet, om mens, om Kevin, om Greta Thunberg, om opera. Vi skulle kunna prata om egenutgivare och deras – minst sagt – innovativa mejl. För att inte tala om när de inleder med meningen ”Jag har följt din blogg länge…” och sen kommer med en bok som personen i fråga bevisar den totala motsatsen.
Jag funderar på alla dessa författare där det börjar bli allt svårare att särskilja verk och person. Och hur var egentligen rean i år? Men alla dessa aslånga memoarer skrivna av män då?! Och, och snart drar Game of Thrones igång igen – kan vi kanske skriva något i anknytning till det?
I skrivande stund sitter jag på ett tåg på väg mot läshelg i Simrishamn och tankarna just nu cirkulerar kring social fobi. Det hade säkert kunna fylla en hel vecka – det här med telefonskräck, rädd för att synas, rädd för att inte synas, rädd för att inte hitta, för att bli tilltalad, rädd för att inte kunna slappna av. Jag behöver vara ensam för att kunna bli stark, men ack så läskigt det kan vara.
Det surrar i mitt huvud om att bryta normer, att stå upp för en värld där alla accepteras. Jag tänker på Lindroths Nuckan,på Wollters Kring denna kropp och jag tänker mycket på Finna sig av Agnes Lidberg. Det liksom bara pockar på.
Ja, som ni ser så är det inte alltid så enkelt. Tankarna liksom surrar, petar och skaver – helt utan ordning och reson. Så det får helt enkelt bli en sådan vecka. En vecka full av sådant där som behöver komma ut. Vad surrar i ditt huvud?
Foto: ”Thoughts” av Eboni
