Medelålderskriser

Mitt i livet. Ja, när är man det? När man fyller 50? När man fyller 40? När man får barn? När man levt halva sitt liv? Men det vet man ju aldrig säkert när det är. Är det när man sitter mittemellan generationer och tar hand om såväl sjuka föräldrar som små barn? Det vet jag tyvärr alltför många som gör, och som mitt uppe i det där även blir tvungna att ta hand om sjuka sig själva, så att säga också.

Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att komma på en vinkel på det här temat då alla uppslag jag hade låg lite för känslomässigt nära. När man skriver om livet kommer ju döden naturligt väldigt nära inpå. Och gör den inte det så kommer stresssjukdomarna. En efter en av mina vänner dukar under för just det där, att vara mitt i livet. Med så mycket ansvar, så mycket jobb. Jag har börjat tro att medelålderskriser egentligen handlar om en sorts utmattning. Att man helt enkelt inser att man inte orkar hålla samma tempo längre och längtar tillbaka till den tid då man bara hade sig själv att bry sig om. Att då skaffa sig ytterligare en hobby är kanske inte så smart, men för många kan det nog bli ett andningshål. Att börja köra motorcykel, skola om sig till landskapsaritekt eller börja rosta sitt eget kaffe.

Det här att göra om sig själv, att börja om från början, är ju ett ganska vanligt tema i såväl film som litteratur. Ofta krävs det någon form av livskris, att man förlorar jobbet eller går igenom en skilsmässa t ex. Vissa klipper bara håret, andra startar eget men gemensamt är att alla blir starkare och mår så mycket bättre. Se på Bridget Jones t ex, som förlorade jobbet på förlaget men började arbeta med TV istället. Se på Gwyneth Paltrow som sparkade ut sin otrogne kille och startade eget inom marknadsföring och fick den charmige John Hannah på kroken. Och vet ni, efter en snabb googling så inser jag att det finns MASSOR av listor med filmer på temat medelålderskris. De flesta om gubbsjuka män dock. Fram för fler medelålderskrisande kvinnor som booztar sitt liv istället för att förstöra det. Pepp före depp. Har ni fler bra exempel?