av 
Medellivslängden för kvinnor i Sverige är ungefär 84 år, vilket gör att jag och mina kollegor på Kulturkollo förhoppningsvis kan sägas befinna oss någonstans i mitten av livet. Det är en tolkning av veckans tema, men ett annat är att befinna sig i mitt i livet, att leva det fullt ut och faktiskt ta chansen att hamna mitt i prick. Vara där vi vill vara med dem vi vill vara med.
Ibland blir livet inte som vi tänkt oss. Det tar oväntade vändningar och det som vi trodde var mitt i livet var kanske istället slutet. Andra gånger kan det visa sig att mitten inte alls var mitten, utan faktisk början. Det vet vi inte förrän efteråt. Så här i medelåldern kan vi kosta på oss att reflektera över den del av livet som varit och den som är kvar. Vänner vi mött, de som finns kvar och de som förlorat. De vägar vi valt, ibland omvägar som till slut ledde oss rätt, eller de gånger som vi gått vilse. Visa av ålder kanske vi till och med äntligen har kommit på vad vi vill göra med resten av livet, eller så kan vi glädja oss med att vi hamnat helt rätt och bara njuta av att vara just där.
Väldigt ofta är jag glad över att jag inte är så himla ung länge. Att jag faktiskt levt länge nog för att uppskatta de delar av livet som faktiskt är bra. Visst finns det rejäla medelålderskriser som tornar upp sig i horisonten och dessutom klimakteriet, två ämnen som kan dyka upp under veckan. Men idag vill jag att ni lutar er tillbaka och tänker på ert liv och njuter av In my life med The Beatles, en av de finaste låtar jag vet, speciellt de här raderna.
There are places I’ll remember
All my life, though some have changed
Some forever, not for better
Some have gone and some remain
All these places have their moments
With lovers and friends I still can recall
Some are dead and some are living
In my life, I’ve loved them all
Photo by Priscilla Du Preez on Unsplash
