Ett utflyktstips, ett boktips och några spridda tankar

När vi bestämde det här temat var det långt ifrån självklart för mig vad jag skulle skriva om och i ärlighetens namn vet jag det inte riktigt nu heller, så ni får ha tålamod med detta något spretiga inlägg.

I lördags morse åt jag frukost i sällskap av Sonja Åkesson. Ja, i alla fall i sällskap med en novell skriven av henne. Jag har lite svårt för poesi, men Sonja Åkessons dikter har jag alltid gillat. Det har säkert att göra med hennes ”nyenkla” stil, men också att hon nästa alltid skriver diskbänksrealistiskt om kvinnor i lägre samhällsklasserna, om hemmafruar och vårdbiträden. Hon har alltid känts som hon står på den ”vanliga” kvinnans sida och kanske är det därför hennes namn ploppar upp i mitt huvud i samband med detta tema – för att hon skriver om just kvinnornas frånvaro av makt och ger dem en röst. Novellen Historia är inget undantag. Här är berättarrösten en kvinna som tar hand om sina sjuka föräldrar och sin döda systers dotter. Hon har en liten dotter att uppfostra och en man som hon inte har råd att skilja sig ifrån. Novellen är bara ett brottstycke ut kvinnans liv, men bli mycket effektfull. Stark och vemodig. Novellen kommer ut Novellix senaste box Svenska klassiker III.

Ett annat namn som dök upp i mitt huvud i samband med detta tema var Ester Blenda Nordström. Om ni som jag blev imponerade av Fatima Bremers porträtt av den banbrytande journalisten i boken Ett jävla solsken så finns det anledning att försöka ta vägarna förbi Skarhults slott mellan Lund och Eslöv någon gång mellan den 24 maj och den 29 september. Då kommer det nämligen utställningen Ester Blenda! att visas. En kvinna som inte följde tidens förväntningar på kvinnor och hur de skulle bete sig i början av 1900-talet, utan utmanar både normer och maktförhållanden. Hon kämpade för kvinnlig rösträtt, hon jobbade ”under cover” för att avslöja de dåliga arbetsförhållandena för pigor, hon reste till Lappland och tog tjänst som nomadlärarinna samtidigt som hon skrev artiklar för att sprida kunskap om samerna.

När jag läste boken blev jag imponerad av  Ester Blenda Nordströms coolhet och hennes mod. Jag kände med henne i hennes vilsenhet och sökande. Fatima Bremer skriver ett strålande porträtt av henne och utställningen produceras i samarbete med Fatima Bremmer som skriver utställningstexterna och filmregissören Anna Hylander som gjort dokumentärfilm ”Ester Blenda”. Under utställningsperioden kommer det även att vara möjligt att lyssna på föreläsningar om den tid då Ester Blenda Nordström levde med teman som t.ex. kärlek mellan kvinnor, kvinnliga äventyrerskor, suffragettrörelsen, kvinnliga journalister och kvinnliga barnbokshjältar.

Jag kommer absolut att åka dit! Och om man tar sig dit är det även väl värt att se utställningen Den dolda kvinnomakten, som berättar om Skarhults egna slottsfruar och visar att det många gånger var de som hade den egentliga makten över livet och arbetet på slottet. Väldigt intressant även den.

Apropå kvinnlig rösträtt och apropå boken Kvinnor i kamp som jag skrev om i fredag, så vill jag tipsa om ännu en bok på temat. Jag läste precis i dagarna Elisabet Östnäs lättlästa bok Mod att ta plats. Bokens handling tar plats i Stockholm 1919. Teo arbetar som isbärare för att försörja sin familj, att gå i skola finns det inga pengar till. Han träffar Rosa, blir förälskad i henne och hon bjuder med honom på ett möte om kvinnlig rösträtt. Han får allt mer upp ögonen för att det vore bättre om både män och kvinnor får vara med och bestämma, men vågar inte riktigt stå för vad han tycker inför sina arbetskamrater som tycker att kvinnlig rösträtt är trams. Jag gillar att boken på ett enkelt och konkret sätt förklarar lite om den tid, de tankar och de händelser som leder fram till att kvinnor får rösträtt. Det är smart att författaren att lägga berättelsen ur Teos perspektiv får då kan Rosa och hennes mormor förklara saker för honom utan att det blir konstlat. Jag gillar att den här typen av berättelser också finns i lättläst format, så att kunskap om viktiga händelser i historien når så många som möjligt.