Haggan fortsätter temaveckan

Djävulstecknet i kombination med f**k-youfingret bidar ett H som i Haggan. Det här är en rasande arg bok och precis som Aase Berg, eller författaren i texten som är lätt att förväxla med Berg själv, skriver i början av texten så har man aldrig läst något liknande.

Det är ingen roman, det är ingen essä, det är ingen fackbok, det är alltihop på en gång och det är kanske det som stör och rör till min läsning lite grand.

Det här är en text som har Thelma och Viktor i centrum och en författarröst som kommentator, föreläsare och moderator. Thelma och Viktor förälskar sig passionerat, mitt i medelåldern med barn och familjer och karriärer. Innan förhållandet blir så är överenskommelsen att de båda ska skilja sig och satsa på ett liv tillsammans. När Viktor sedan inte alls tänker skilja sig så släpper författaren fram Haggan. Haggan är sur, bitter och vill inte ta någon skit. Hon är förbannad på Viktor som har brutit sitt löfte, på hans fru som villigt fortsätter leva ett liv som är en borgerlig fasad utan passion, förbannad på samhällsstrukturerna som har en inbyggd ekonomisk och moralisk ojämlikhet och hon är också förbannad på sig själv. Hur har hon hamnat i den här situationen, hon som borde veta bättre?

Texten kryllar av referenser till många klassiska feministiska verk och omnämnandet av (och samtalet kring) Den högsta kasten, Det rosa täcket, Bitterfittan, Män som förklarar saker för mig, Myggor och Tigrar, Den sista grisen och mångla fler ackompanjerat av väninnekören ligger som ett metalager på texten. Just alla de utvikningarna och resonemangen med en vokabulär som skulle kunna skrämma den ovana läsaren gör att jag upplever Haggan som en text skriven för redan invigda. Vi är alla feminister och mäns är svin. Punkt.

Nyanserat är det inte, inte heller särskilt diplomatiskt formulerat men varför ska det vara det? Aase Berg har här skrivit en stridsskrift som inte kan lämna någon läsare oberörd. Jag fnissar, jag blir heligt förbannad och jag blir emellanåt ganska besviken på att vi inte kan bättre. Vi borde kunna bättre!