av 
Vad är det med mig som i perioder totalt ohämmat drömmer mig bort i letandet efter det perfekta huset? Jag sitter och söker på hemnet, tittar på bilder av vackra hus, snygga interiörer och välskötta trädgårdar i oändlighet och så tittar jag på Grand Designs. Kevin McClouds trevliga uppenbarelse som tar mig med till olika helt sanslösa byggprojekt är oemotståndlig och jag kan se samma program flera gånger när behovet att drömma mig bort blir akut. Husdrömmar är ett svenskt program som också kan slinka med och varför inte något av alla de där renoveringsprogrammen? Och mäklarprogrammen som tar en med till engelska landsbygden … Ni vet. Dit där livet skulle bli så mysigt och välordnat och genuint, dit där rosor aldrig dör.
Drömmen om det perfekta huset är troligen drömmen om det perfekta livet. Men om man har faktiskt har ett perfekt hus så transformeras det inte direkt till det härliga och mysiga hemmet som kanske, i ärlighetens namn, är det man längtar efter. Alla har så olika funderingar om vad som gör ett hem. Någon vill hålla sitt hem helt privat, andra ser det som en arena att mötas. Vad som gör ett hem blir uppenbart när man ska röja ur ett tomt barndomshem eller städa ur vid en egen flytt. De senaste åren har jag läst flera olika romaner som handlar just om att mötas i ett barndomshem för att huset, det som hållit familjen samman, skall säljas. De som stannat kvar i mitt minne är Den gröna vägen av Anne Enright, Syskonen av Tessa Hadley och Förlåten av Agnes Lidbeck. De påminner oss om att ett hus egentligen bara är en spelplats för det som vi kallar livet och att ting är ting är ting.
Några väl valda saker som minner en om de människor man förknippar med platsen, som påminner om de upplevelser man haft på egen hand eller tillsammans med någon. Det räcker för mig. Och så återvänder jag till att bygga mitt eget lilla rede. Det som passar mig och låter mig drömma och dregla över fantastisk arkitektur, underbara materialval och genuint hantverk placerat på en vidunderligt vacker plats.
1982 kom den här låten och den får vara med som en hälsning till M som inte längre finns i kvar i vårt hem. Plötsligt blev hemmet förvandlat till ett hus och kvar ligger den sönderspelade singeln i skivbacken. Den gör huset till lite mer hem.
