Egen härd är guld värd

I den här veckans tema ska vi utforska begreppen hus och hem. När jag läste De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour var det ett stycke i boken som fastnade hos mig. Det är när huvudpersonen Sami står i de sönderbombade ruinerna av sitt barndomhem i staden Homs i Syrien och kämpar för att hålla tårarna borta:

Det brände i ögonen igen. Bara ett hus. Med vilken rätt hade han att sörja när andra förlorat hela sin familj? Det var bara betong, tegel, trösklar, tapeter, dörrkarmar, lister. Det var bara en plats där han levt större delen av sitt liv, hans första och enda hem. Han lämnade det utan att vända sig om.

Det berörde mig verkligen eftersom det verkligen sätter ord på hur mycket mer ett hem är än bara ett hus. Den där betongen och teglet är inte just bara betog och tegel utan endast den fasta form som är en plats som för många rymmer trygghet, trivsel och minnen.

Jag är själv en riktig hemmagris som trivs bäst i mitt eget soffhörn, men var det där soffhörnet står är inte lika viktigt. Under min uppväxt flyttade vi väldigt många gånger, men även om husen byttes ut så var det ju fortfarande hemma eftersom familjen alltid fanns där. Nu när jag har ett eget hem säger jag ändå fortfarande att jag åker ”hem” trots att jag aldrig bott i det huset där mina föräldrar bor nu (eller i de 3-4 de bodde i innan det), men det är hemma för att de är där. Å andra sidan säger jag att jag åker hem när jag åker tillbaka till Lund också för här är det ju hem-hemma. Jag tror säkert att det är flera som känner igen sig i detta.

Tyvärr finns det ju de som inte har ett hem alls. Och andra som måste omge sitt hus med höga stängsel för att få vara ifred från nyfikna blickar. Det finns berömda hem att besöka och hem som man aldrig någonsin vill sätta sin fot i. Som vanligt tolkar vi våra teman brett och fritt, men vi hoppas att ni vill hänga med oss när vi utforskar det.