Själv har jag tillbringat en hel del tid i den lilla staden vid Kanadas ”frontier”. Det är en av fördelarna med t.ex. Netflix, att även om man är hemma och är förkyld så kan man resa i både tid och rum.
Det finns dem som skulle säga att kolla på en ganska fånig serie där det mesta slutar lyckligt och människor är otidsenligt rena och snygga i håret möjligen skulle vara ett ”guilty pleasure” och inte något att prata högt om. Men varför ska man skämmas för något som får en att må bra. Jag gillar att följa den naiva men energiska Elisabeth som på 1910-talet flyttar till den lilla kolgruvestaden för att bli stadens lärarinna. Hon är full av idéer och ideal, men självklart stöter hon på en massa hinder. Lika självklart vinner hon barnens hjärtan och stadens förtroende. Och – såklart – blir hon förälskad! Den stilige ridande polisen Jack vinner hennes hjärta, men deras kärlek ska ju först utstå en del prövningar. Serien heter When Calls the Heart och kanske påminner den lite om Doktor Quinn om någon såg den när det begav sig.
Den här typen av småstadsskildringar där alla hjälps åt för att klara av diverse motgångar (det händer alltid orimligt mycket i småstäder – har ni tänkt på det?) är ändå väldigt hoppingivande. Gemenskap och kärlek. Uppkavlade ärmar och kämpaglöd. Förvecklingar och försoning. Och så kärlek förstås! Ibland är lite småstadsliv precis vad man behöver.
Har du någon favorit-småstad på TV eller film?
Åh den låter som nåt för mig!
Jag älskade Hart of Dixie, riktigt corky och ganska pinsamt stundtals, men också så charmigt.