Kulturkollo möter: Khaled Alesmael

På Dergårdsgalleriet i Lerum går det fram till 14 februari att se fotoutställningen ”Så minns vi, finns vi — Om HBTQ, rasism och nazism” med bilder av RFSL i Sjuhärad på deltagare i RFSL Newcomers. På flera av bilderna väljer personerna att inte visa sitt ansikte, eller i alla fall inte sina ögon, då de inte kan visa sin rätta personlighet fullt ut. Även här kan de behöva dölja sin sexualitet. När jag och mina elever såg utställningen i förra veckan var författaren och journalisten Khaled Alesmael guide och vi fick veta mer om människorna som porträtteras.

RFSL Newcomers vänder sig till asylsökande och nyanlända HBTQIA-personer och andra som vill umgås i ett tryggt sammanhang och arbeta för antirasism. Att vara HBTQIA-person är inte tillräckligt för att få uppehållstillstånd i Sverige, även om det kan räcka för att bli utsatt och kanske fängslad i sitt hemland. Vi har alla läst om människor som blir utvisade, trots att deras homosexualitet betyder att de kan avrättas. De anses inte trovärdiga eller ”tillräckligt” homosexuella och Khaled Alesmael berättar att det fortfarande även här finns en stereotyp bild av homosexuella.

Khaled Alesmael är aktuell med boken Selamlik på Leopard förlag och i den beskrivs huvudpersonen Furats flykt från Syrien till småländska Åseda, en flykt som Khaled själv gjort. Boken handlar om att lämna ett krig, men också ständigt ha ett krig som pågår inom en. Att vara homosexuell i Syrien är ingenting som är accepterat och även om det självklart finns homosexuella är det ingenting som är officiellt. Istället är synen att människor blir homosexuella när de bosätter sig i andra länder, som t.ex. Sverige. Det är en uppfattning jag hört av elever från grannlandet Irak, men nu var det några år sedan. I boken finns en scen där huvudpersonen Furat befinner sig på ett flyktingboende i Sverige och inser att hans landsmän inte bryr sig det minsta om de homosexuella som dödats av Deash.

Jag hann samtala en del med Khaled Alesmael, men han har också varit vänlig nog att svara på frågor om sin flykt och sin situation. De frågor jag ställde handlade om kriget han flytt från, reaktioner från landsmän på boken Selamlik och hur boken kan hjälpa andra att våga leva sitt liv på det sätt de vill. Jag har översatt hans svar till svenska.

Jag flydde inte från Syrien på grund av kriget, utan för att den diktatoriska regimen inte accepterade att jag krävde frihet, demokrati och bättre mänskliga rättigheter speciellt för människor inom gruppen HBTQIA, kvinnor och de som liksom jag arbetade som journalister. Efter det att jag lämnade kriget utvecklades det av många anledningar till ett inbördeskrig och den våldsamma regimen var en stor anledning.

Krig förändrar människor oavsett om de stannar i sitt land under kriget eller om de flyr. Det förändrar sättet du tänker på och dina sociala och politiska perspektiv. Själv ser jag på världen med andra ögon efter kriget. Det handlar om mänskliga rättigheter och hur det internationella samarbetet och de politiska talen och löftena måste handla om att förhindra och stoppa krigen i världen.

När det handlar om min bok Selamlik är den bästa kommentaren jag fått en från en syrisk, homosexuell man, som fortfarande bor i Damaskus. Han hade hört talas om min bok i sociala medier och skickade ett sms som löd ”Selamlik är den arabiska vårens blomma.”

Meddelandet förklarar hur människorna i Syrien fortfarande tror på revolutionen, trots att det alla terroristattacker och extrema grupper som dominerar nyhetsflödet. Homosexuella människor i Syrien glömmer inte hur den fredliga revolutionen blev en måltavla för regimen i mars 2011.

Homosexuella personer som kom till Sverige och Europa från Syrien symboliserar ett hopp för dem som fortfarande lever i tystnad på insidan. Att komma ut här är inte bara stort för homosexuella flyktingar, utan det ger kraft och inspiration åt de som finns kvar i Syrien. När vi går i Pride-tåget gör vi det även för dem och vi hissar regnbågsflaggan som en symbol för frihet och demokrati som ett meddelande om att vi inte har glömt dem.

Att kämpa för HBTQIA-rättigheter genom konst och litteratur är kanske det bästa sättet. Furat, huvudpersonen i min bok, är påhittat men också till viss del självbiografisk. I vissa stunder verkade han vara lycklig som homosexuell man i Syrien, men vi förstår att den lycka han kände i sitt tidigare liv som homosexuell var föränderligt och skiftande. Den syriska lagen fördömer homosexuella och enligt artikel 520 i den syriska straffbalken kan homosexuella dömas till fängelse från några månader upp till tre år.

Reaktionerna på min bok har på många sätt liknat stämningen som genomsyrar boken. Solidaritet och medkänsla är teman som går som en röd tråd genom Selamlik. Boken är för alla som läser och förstår svenska. Jag känner mig överväldigad av den påverkan boken haft i Sverige. Människor är nyfikna och vill lära sig mer om homosexuellas liv och homofobi i länder som Syrien. Furat beskriver de asylsökande som homofobiska på flera ställen i romanen, men samtidigt nämner han orsaken till det och försöker se dem som offer precis som han själv.

Syriska homosexuella personer i ett fritt och demokratiskt land som Sverige har en stor gemenskap och har skapat ett vackert nätverk som bland annat är aktiva i sociala medier. Jag tror att queer vänskap är unik eftersom den ofta kan liknas vid ett familjeförhållande. Det finns en stor stöd inom gruppen som en kontrast till all ignorans och aggressivitet från den yttre världen. Vi skapar en egen familj. I Selamlik har jag försökt skapa ögonblick av intimitet, kamratskap och tröst. Vår rörelse kommer att inspirera många tysta och osynliga homosexuella att komma ut och bli en del av revolutionen, för kampen för HBTQIA-rättigheter är inte över i världen.

Khaled Alesmael, 2019-01-25

Vill du läsa fler texter om Syrien? Hösten 2016 hade vi en temavecka om landet och texterna vi skrev då hittar du här. Jag skrev bland annat om en av mina elever som flytt hit från staden Homs. Du hittar inlägget här.

Foto: Fadi Khattab