av 
Omläsningar är det tryggaste jag vet. När jag inte orkar eller förmår annat så återvänder jag alltid till vissa böcker.
Vad det är man vill återbekanta sig med är förstås väldigt individuellt, men visst är jag inte helt ute och cyklar om jag gissar att det för de flesta av oss ska vara lite kravlöst. Jag har förvisso gått i vinteride med Wolf hall en gång, men det var under väldigt speciella omständigheter (jag hade fått sparken och var djupt deprimerad, det är inte den sortens apati vi pratar om här och nu). Jag tror att det är kravlösheten som för mig gör det bättre ju fler gånger jag läst och läst om en bok.
Allra flest gånger har jag läst och läst om (vissa delar i) Sagan om Isfolket, därefter kommer Mördaren ljuger inte ensam, Kung Liljekonvalje av dungen och några till gamla trotjänardeckare av Maria Lang. Muminböckerna har seglat upp som avkopplande ljudboksomlyssningar under senare år och Anna and the French kiss av Stephanie Perkins är också en bok som tillkommit.
Sånt återvänder jag till i år också, just nu funderar jag till exempel över vilken av Maria Langs vinterdeckare som vore optimal (eller ska jag kanske till och med gå all in och förflytta mig till sommarmorden?) Det finns oomlästa böcker jag skulle vilja läsa om också, sånt som jag känner har mer att ge mig vid ett återbesök. Och där dyker Wolf hall upp igen, men inte som ideläsningsomläsning. Där tänker jag en sommar i hängmattan och en omläsning inför att bok tre i serien kommer ut. Och det är också ett tips för idegången, fantisera om en läsframtid! Vad vill du läsa när ljuset kommer och fåglarna kvittrar igen? Det är viktigt det där med målbilder.
Bild från Pixabay
Jag är lite sugen på att läsa om några gamla favoriter – har planerat att göra det i år.
Det är något visst med omläsningar, det slog mig igår att det är väldigt länge sen jag läste Kejsarn av Portugallien och att jag gärna skulle häradet igen. Tror att det ska få bli ett vårprojekt.