Ja, numera är väl Bokomaten ganska insomnad. Livet som småbarnstrebarnsmorsa tar liksom ut sin rätt för tillfället och energin räcker bara till för kollot. Bokomaten hade ju dock faktiskt ett eget Spotifykonto med en drös med listor så det skulle kännas lite knas att inte nämna båda här ändå. Och Instagramkontot finns ju kvar ändå, även om det är lite inaktivt där också pga trasig telefon.
Bokomaten har dock alltid haft lite av en retrovibe och även om det har pillats in en hel del mer modernt på Kollot så känner jag ändå att den tiden då jag slaviskt höll koll på ny musik är förbi. Istället blir det mycket klassiskt, opera och gamla hits. Bokomaten får man väl ändå säga var ganska nischad mot 20-60-tal. Resten var på tok för modernt! Nej, Andrew Sisters och franska örhängen ska det vara och det stämmer till stor del fortfarande.
Varje vår åker franska spellistan på också lite swing och Dinah Washington på det. Det är musik som passar de historiska deckare jag fortfarande är så förtjust i. Och i ärlighetens namn, Puccini kommer ju heller aldrig bli omodern så lite opera kan man alltid slänga in.
Jag kan inte hjälpa det, börjar lipa var enda gång. Kiri Te Kanawa alltså. Vilken röst.
Jag har dock en spellista som det visserligen var länge sedan jag lyssnade på nu, där jag har samlat musik att läsa till. Mest klassiskt. Schubert förstås, men också en del filmmusik, bl a Philip Glass musik från filmatiseringen av ”Timmarna”. Får rysningar av att sätta på den listan nu för att det var såotroligt länge sedan. På den tiden man kunde sitta hemma en lördageftermiddag eller kväll och läsa i soffan och lyssna på musik. Sex år sedan med andra ord.
Så många böcker som flimmrar förbi i minnet när jag hör det här. Ett annat liv. Att ge sitt läsande ett Soundtrack är verkligen att rekommendera. Det gör också att man kommer ihåg de där böckerna man läste om man skulle höra musiken igen längre fram. Om man nu vill det förstås, och inte blir så brutalt nostalgisk att man knappt står ut!
Coolt med egen spotify-lista till bloggen!