August, August, August

Det känns som ett återkommande mantra varje år det är dags för Augustprisutdelningen, att diskutera huruvida barnbokskategorin borde delas upp i flera delar. Vad tycker ni? Jag är definitivt för men inser också att det inte kommer att hända de närmaste åren i alla fall.

Jag brukar inte intressera mig nämnvärt för de andra två kategorierna. Det brukar bara vara någon av de skönlitterära i vuxenklassen och ett par av de nominerade till fackbokspriset som är intressanta för min del. Så även i år. Barnbokskategorin däremot, insåg jag att jag faktiskt läst alla de nominerade i. Och även om det var hård konkurrens i år så är jag glad över att min girl crush nummer 1, Emma Adbåge, vann med ”Gropen” som både jag och min son älskar. Nu är det kanske inte min favorit böand hennes böcker, men definitivit en av de bättre. Fast det säger ju inte så mycket då hennes lägstanivå är FREAKING AMAZING! Som sagt, girl crush.

Gropen handlar om ett hål i marken i närheten av en skola. Ett sådant där ställe som barnen älskar att gå till och låta fantasin flöda. De vuxna är däremot skeptiska och tycker att det verkar farligt. Vilket det säkert är också. Men vad bryr man sig om det när man är 7 år och ser en hel borg/affär/ sagovärld/sjöjungfrustad/tågstation/mysig koja osv framför sig. Och trots att vuxenvärlden bekämpar deras lekar så hittar de sätt. Verkligen välförtjänt pris, även om jag höll ganska hårt på Jenny Jägerfeld i år också.

Det är nämligen inte ofta en mellanåldersbok kniper åt sig en plats bland de nominerade, eller för den delen faktiskt vinner. Dessutom var ”Comedy Queen” helt briljant! Faktiskt. Bara Jenny Jägerfeld kan ta sig an så svåra ämnen som sorg och dödsångest med humor och göra det så himla mänskligt.

Övriga nominerade då? Ja, där finns flera favoriter. ”Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius & Clara Dackenberg är en bilderbok som handlar om klass utan att vara så uttalad. Jag älskar hur bilderna berättar en historia och texten en annan utan att för den delen säga emot varandra. Det gav upphov till många samtal här hemma om hur barnen känner varandra egentligen och om detvar rätt att ta den där transformersfiguren egentligen. Jag ska villigt erkänna att min pojke badar i leksaker då jag själv inte hade det superfett som barn. De flesta av hans kompisar gör det inte dock, och jag vill verkligen att han ska förstå att inte alla kan få allt de pekar då. Inte han heller.

”Regn” av Anders Holmer är en fin bilderbok men personligen hade jag nog kunnat tänka mig någon annan bok på den här platsen.

”Rymlingarna” av Ulf Stark och Kitty Crowter börjae vi läsa här hemma som nattningsbok men efter halva boken ungefär så hittade sonen en bok om robotar som tog all uppmärksamhet. Tursamt nog. Jag fortsatte läsa men hade ju förstått vart åt det barkade. EN oerhört fin men sorglig berättelse och min son är lika känslig som jag. Jag vet hur mycket han hade gråtit och ältat det här slutet i dagar. Ibland kan man ta det, just nu är inte rätt läge. Historien handlar om en pojke, Lill-Gottfrid, som tar med sin farfar på rymmen till sommarstugan en sista gång. GUd, jag börjar lipa bara jag tänker på det. Fy 17.

”Vi kommer snart hem igen” av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är årets grafiska roman. Det har ju skrivits spaltmeter om förintelsen och överlevande har fått dela med sig av sina berättelser många gånger tidigare. Detta är inte en bok som sticker ut jättemycket i den genren, men med det sagt så gråter jag och mår illa ändå när jag läser den. Det är verkligen historier som bör upprepas om och om igen och aldrig slits de ut för det. aldrig kommer vi att bli blasé över vd som hände. Hoppas jag i alla fall. Trots att hitorierna är oerhört engagerande så tyckte jag ändå att det var rätt att inte denna bok knep priset i slutändan. Det var flera andra jag hade på listan före den här.

Nå, summan av julkardemumman är ändå att jag tyckte att det var en värdig vinnare i år, även om jag gärna hade sett Comedy Queen på den platsen också. Vad tänker ni? Hade ni någon annan favorit? Någon som borde ha blivit nominerad men som glömdes bort?