Sweet child of mine..

Trots att jag är föräldraledig med världens gulligaste lilla tokbebis så är jag faktiskt inte på mitt mest kärleksfulla humör för tillfället. Det kan bero på att jag, trots att jag befinner mig i en enormt normativ relation (gift med en person av motsatt kön men med samma hudfärg), tydligen trillar utanför den enormt snäva bilden av vad en kärnfamilj ska vara. Jag har just haft en vecka ledigt med mina kids och inte bara vänner och kollegor utan VILTFRÄMMANDE MÄNNISKOR PÅ STAN tycker tydligen att det är deras uppgift att tala om att tre barn är helt GIGANTISKT många. Gärna med en lätt fördömande ton. Vad är det som gör att folk tydligen tycker att det är helt ok att kommentera andra människors liv? Blir du kär i personer av samma kön? Usch och fy på dig. Har du skaffat barn utan att vara gift? Usch och fy på dig, fortfarande år 2018. Har du bara skaffat en unge med din partner? Men usch, bryr du dig inte om ditt barn? Tycker du inte att hen förtjänar syskon? Har du fått tre? Nä, men vad har du för dold agenda egentligen? Är du muslim och vill ta över världen? Men GUD förbjude att du skulle skaffa FLER! Fyra? FEM??? Varför går man ens fram till någon man inte känner och talar om för dem att de har rent förfärligt många barn?

Sedan kommer vi till logistiken kring de där barnen. Man ska älska dem lagom mycket. Vara föräldraledig precis lagom länge. Är du mammaledig för kort tid så är du en dålig förälder. Efter ett år ska man längta tillbaka till jobbet, annars är man också lite konstig, minst sagt. Och vill man vara hemma tills barnen börjar skolan så ligger man på byfåne-knäppskalle-nivå.

Jag är medveten om att jag låter bitter och att jag inte borde bry mig ett skvatt om vad konventionerna bjuder. Vem vill vara Svensson, liksom? Och detta var inte tänkt som ett debattinlägg utan skulle egentligen vara en kärleksfull text om de mest episka kärleksballaderna. Istället tänker jag sätta ihop en kärlekspeppande låtlista med de absolut bästa låtarna om kärleken till ett barn. Som ju aldrig är lagom på något sätt, eller hur? Min absolut mesta favoritlåt är Diane Fossey med Säkert som jag lyssnade på säkert 500 gånger när jag var föräldraledig med min Pixi. Och varför Run the world med Beyonce är med? För att ingen låtlista är komplett utan den naturligtvis! Och för att jag nog sjungit den för mina döttrar 100 gånger när de haft kolik och behövt guppa upp och ner, upp och ner, upp och ner…

I give you: Sweet child of mine.