En skeptiker läser romance

Det är inte det att jag aldrig läser böcker om kärlek, för det gör jag. Faktiskt är jag inte heller så snobbig att jag rynkar på näsan åt feelgood eller chick lit. Däremot har jag läst få böcker som klassas som romance och är kanske lite skeptisk. Jag tänker lite (väldigt) elakt på taskigt skrivna dussinromaner från Harlequin med alldeles för glassiga omslag med foton av kyssande par (förlåt, nu får jag väl alla harlequinälskare mot mig) men har insett att bra romance är något annat. Det var därför jag gav mig själv uppdraget att bekanta mig lite med genren inför den här veckan. För att göra det enkelt för mig botaniserade jag bland de titlar som getts ut av Lovereads, Forums imprint med fokus på romance, eller i alla fall bra kärlekshistorier eller som det står på Forums hemsida ”roliga, smarta och vackra kärlekshistorier med starka karaktärer och häftiga miljöer”. Det där med genrer och hur de ska definieras kan vara lite klurigt. Romance är genrelitteratur som i första hand vänder sig till kvinnor där kärlekshistorien står i centrum. Slutet ska vara lyckligt, men det får gärna (ska?) finnas hinder på vägen. Det som är viktigast för mig oavsett genre är att språket är bra, karaktärerna trovärdiga och intrigen välskriven. Jag köper ett smörigt slut om vägen dit är bra.

Första boken ut var 30 dejter på 30 dagar av Sarah Title, som ingår i serien Librarians in love. Huvudpersonen Bernie är alltså bibliotekarie och när en video av henne blir viral blir den ogillande bibliotekarien något av ett fenomen. Colin, det manliga alibit på en nättidning för kvinnor, söker upp Bernie och vill göra en artikelserie om henne. Den till synes odejtbara bibliotekarien ska gå på 30 dejter på 30 dagar. Nu är det väl inte jättesannolikt att Bernie skulle ställa upp på något så dumt, men det gör hon.

Så vad tyckte skeptikern? För det första undrar jag om det här verkligen är romance och hur den då skiljer sig från chic-lit (kanske bristen på klädmärken) eller feelgood (kanske det totala fokuset på romans) men det är en rätt charmig om än lite sexistisk historia. Klassiska motiv som den töntiga tjejen som kläs upp och då blir otroligt snygg är lite störande, men Bernie är en så charmig karaktär att läsningen ändå blir rätt underhållande. Jag gillar också Sarah Titles rappa språk och den stora dos humor hon ändå får in i berättelsen. Nu vill jag varna för spoilers, men det kanske inte behövs då slutet ska vara lyckligt och självklart är det inte någon av de 30 dejterna som får Bernie på fall, utan Colin. Så sött, så sött.

Jag bestämde mig för att växla upp och andra boken blev den alldeles nyutkomna Hatar att älska dig av Alisha Rai, en av de starkaste rösterna inom samtida romance i USA, som beskrivs som en modern Romo och Julia. Just den här Romeo och Julia heter Nicholas och Livvy. De har träffats i smyg en natt per år, då deras familjer absolut inte vill att de ska vara ett par. Det handlar om pengar och ett företag, men kanske främst om en tragisk olycka som förändrade livet för båda familjerna. Här osar det av sex och originalomslaget luktar Harlequin lång väg.

Hur gick det här då? Ja hjälp, hade det inte varit för det här inlägget skulle jag aldrig läst ut den här boken. Alisha Rais böcker beskrivs som ”heta och feministiska” men för mig är rumpsmisk inte direkt hett och jag har svårt att se något feministiskt i det här över huvud taget. Språket är hackigt och rätt dåligt, ingenting flyter, handlingen är krystad, karaktärerna ointressanta och det finns inte ett enda uns humor någonstans. Defintivt inte min kopp te.

Jag beklagade mig för mina kollokollegor efter läsningen av Rais bok, men istället för att ge upp romance bestämde jag mig för att läsa vidare i genren. Det finns mycket kvar att upptäcka. Carolina tipsade till exempel om Mary Balogh, som skriver historisk romance, så det kanske blir nästa författare jag bekantar mig med. Sedan blev jag också lite sugen på Kristan Higgins, som Simona Arnstedt tipsar om på sin blogg och dessutom har blurbat och Collen Hoover, som verkar skriva mer likt Title än Rai. Sarah Title kan jag också tänka mig att läsa mer av. I väntan på mer romance ägnar jag mig istället åt lättsammare feelgood i form av The Café at Seashell Cove av Karen Clark. Hur många böcker om caféer vid stranden finns det egentligen?

Har du fler tips på romanceförfattare som jag borde upptäcka?

Photo by Sharon McCutcheon on Unsplash