Din är som regn, när det faller genom natten.

Väder och vind, säger ni. Jag tänker på väder som symbolik. Jag tänker på tung hetta som kletar på  våra sinnen, om hagel som slår sönder vår värld och om stormar som river över heden. Och så tänker jag på stilla nattregn.

Många röster talar

Många röster talar.
Din är som vatten.
Din är som regn,
när det faller genom natten.
Sorlar lågt
sjunker trevande,
långsam, tveksam,
kvalfullt levande.

Skälver som en grund
bakom alla ljud,
sipprar och silar
mot min hud,
sveper sig lent,
sluter mig inne,
fyller mina öron
med viskande minne.

Jag vill sitta tyst
där jag inte kan störa dig.
Jag vill bo och leva
där jag kan höra dig.
Många röster talar.
Genom dem alla
hör jag bara din
som ett nattregn falla.

Karin Boye
Ur diktsamlingen ”De sju dödssynderna” (1941)

Foto: ”Rain Room” av Victoria Pickering