Elsie Jollasses Brev till Sverige – ett tidsdokument

Ibland dyker något upp i mejllådan som bara passar perfekt in i den pågående temaveckan.
”Hur kan en bok byggd på 100 år gamla brev vara rykande aktuell? Jo, för att den 11 november är det exakt 100 år sedan vapnen tystnade efter första världskriget. Elsie Jollasses brev till Sverige 1911-1920 skildrar hela förloppet ur en tonårig svensk-tysk flickas perspektiv.” 

så lät säljtexten från förlaget och då var jag såld.

Elsie Jollasses Brev till Sverige 1911 – 1920 är ett mycket spännande tidsdokument. 1911 flyttar tonårsflickan Elsie till Tyskland tillsammans med sin mor och sin yngre bror. Hennes far har dött och de återvänder till moderns barndomsstad, Elsie är uppvuxen i Sverige och ser sig helst av allt som svensk och kommer överens med sin väninna Karin att de troget skall skriva till varandra vad som än händer. De första breven i samlingen är de från en mycket ung och naiv flicka som lever ett skyddat liv med dansskolor, tennis och lektioner i franska men allt eftersom tiden går så tvingas Elsie växa upp. Kriget bryter ut och livet i Tyskland förändras radikalt, de unga danskavaljererna blir soldater och befolkningen i alla klasser får det svårt. Elsie utvecklas från en ung naiv flicka till en relativt medveten ung kvinna och det är intressant att följa med i hennes resonemang. Hon skriver om stort och smått och man får en unik insyn i hur livet för en ung kvinna kunde te sig för hundra år sedan.

Marianne Stenstedt har ställt samman breven och flikar emellanåt in förklarande kommentarer och fotnoter. De underlättar läsningen och tillför kunskap om politiska skeenden och annat som sätter breven i sammanhang. Jag är lite kluven till det greppet, jag uppskattar det samtidigt som jag upplever att det tar bort en del av den där känslan av äkthet, att höra Elsies röst ofiltrerat genom brevpappet är en av boken stora behållningar.

I sista skälvande inlägget för veckan så vill jag också slänga in några fler riktigt bra romaner där brev spelar huvudrollen. Missa för allt i världen inte Kodnamn Verity av Elizabeth Wein, Vi möts på museet av Anne Youngson och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (som just kommit som charmig film)!

Så avslutas veckans tema Vi skriver till varandra. Imorgon skriver vi som vanligt om något helt annat.

Vi hörs, Tjena, Med vänliga/varma/innerliga hälsingar, Bästa, Vänligen, Morsning och goodbye!  Hej då!

Hej, hej, hemskt mycket hej helt enkelt!

PS. Den snygga termen för romaner i brevform är epistolär roman. Bara så att alla vet.

Anna

Jag är en sån som läser ofta och mycket, gärna böcker från hela världen. Reser jorden runt via läsfåtöljen och gillar att diskutera det lästa med andra. Ljudbokslyssnare.

Visa alla inlägg av Anna →