Partiledarna har betydelse för hur vi lägger vår röst och hur de framstår i media, vad de talar om och vad de fokuserar på är en viktig del av den bild vi skapar av dem. Vissa partiledare får mig att rysa så fort de öppnar munnen (Jan och Jimmie jag tittar på er) och det har (i alla fall i Jans fall) mindre att göra med vad de säger än hur de säger det. På samma sätt kan vissa andra partiledare (nästan) få mig att tycka som de, trots att jag kanske inte gör de egentligen, just för att de är duktiga talare. Annie Lööf är en sådan partiledare, medan andra, som Stefan Löfven egentligen har åsikter som inte ligger så långt från mina, men ändå inte lyckas få mig att tro på dem. Det handlar om retorik.
I boken Politik och retorik gör författaren och statsvetaren Erik Åsard en retorisk sammanställning av varje partiledare. Han har gått igenom tal framförda av alla de nuvarande partiledarna och försöker dels hitta mönster i talen som vanliga uttryck, viktiga frågor, men också styrkor och svagheter i partiledarnas retoriska förmåga. Vi får till exempel veta vilka personliga inslag som partiledarna bjuder på och hur de framstår framför publik och i debatt. Vissa, som Stefan Löfven, klarar sig bättre i de skrivna talen än när han ska debattera mer fritt. Jimmie Åkesson har enligt Åsard utvecklats en hel del som talare under åren och har som största fokus att ”kanalisera folks missnöje”, även om det kan betyda en hel del motsägelser och kovändningar, något som bara fungerar så länge partiet behöver ta ansvar. Efter den här valrörelsen tycker jag också att det blivit väldigt tydligt att Åkesson bara känner sig bekväm om han lyckas få in debatten på invandringsfrågan. I övrigt har han väldigt lite att tillföra. Lööf går istället in för sin retoriska utmaning med liv och lust. Hon har energi och lär målmedveten, däremot är hon otydlig i viktiga frågor, menar Åsard. Lööf är ändå den partiledare som väljarna just nu har störst förtroende för och jag tror att en bidragande orsak är att hon ses som engagerad och passionerad. Den som ökat mest under valrörelsen är istället Ebba Busch Thor, som Åsard menar är tydlig, men saknar retorisk auktoritet.
Politik och retorik är en välskriven och spänna: nde bok för den som är politiskt intresserad, eller intresserad av språk och retorik. För mig var det senare kanske mest intressant, då språk utan tvekan är makt och valet av språk ger makt hos olika grupper i samhället. Jag har fått ett lite annat sätt att se på partiledarna och lyssnar nu mer på hur de för fram sina ståndpunkter än på vad de egentligen har för åsikter.
Imorgon är det dags att rösta och jag tror att den som vinner folkets förtroende också är en skicklig retoriker. Sedan är ju vem som är skicklig en ganska subjektiv fråga trots allt.
Titel: Politik och retorik
Författare: Erik Åsard
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: 2018
Photo by Brian Wertheim on Unsplash
Tittade på SVT:s valvaka utan ljud med bara undertexter (pga mjukvaruproblem, inte för att jag är ordnörd). Det blir tydligt vilka mediatränade masker som anläggs, och deras mässande av favorituttryck. De måste ha tränat intensivt på att se rimligt avslappnade ut medan de väntar på sin passus. Håller med om att Lööf har god energi.