Alla dessa val, kval och skval!

”Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.” är den inledande strofen i den första dikten i diktsamlingen Ångest skriven av Pär Lagerkvist. Diktsamlingen (min absoluta favorit!) är från 1916, men känns så tidslöst aktuell. Känslor är väl så antar jag – tidlösa.

Ångest är verkligen min arvedel – jag möter ständigt denna känsla i såväl stora som små sammanhang. Allt från telefonfobi, till saker jag sagt och gjort för länge, länge sen, oförklarlig ångest som sveper över mig som en tsunami på kvällarna till övermänsklig prestationsångest och inte minst beslutsamhetsångest. Den förstnämnda i bisatsen har jag börjat att få kontroll på, men den sistnämnda lever sitt eget liv och är, likt en amöba, något oformbart som ständigt glider mig ur händerna. Jag är den där enerverande typen som alltid väljer sist på restaurang och som beter sig som att det är ett livsval om hen ska ha fläsk- eller nötkött på pizzan, som velar så inför valet av färg på skorna så att det slutar med att hen inte köper några alls, som det tog minst tre (3) veckor att välja nyans på tapeten (fanns mååånga olika grå nyanser) efter att hen äntligen tagit beslut om vilken tapet som skulle pryda köksväggen och ja, jag förstår om hen är en plåga att ha med i butiker då tiden liksom bara rinner iväg när hen inte kan bestämma sig om vilken färg hen ska ha på servetterna.

Vi närmar oss ett stort val, ett viktigt och avgörande val. I detta känner jag dock inga kval över huvud taget. Det gör mig dock rädd vad andra kommer att välja och jag vacklar mellan frenesi och apati. Enkla lösningar serveras till komplicerade problem och publiken jublar. I fredags skvalade Jimmie Åkesson på torget utanför mitt kontorsfönster. Det var inte bara hans vältalighet och hans budskap som var skrämmande utan de intensiva applåderna från publiken. Att Alternativ för Sverige klev in på samma torg i lördags finner jag inte ord för. Det gör mig rädd.

Veckans tema heter ”Val, kval och skval” behöver inte alls handla om det stundande riksdagsvalet. Vi gör som vi vill här på kollot. Kulturen är ju fylld av diverse val. Vad vore litteraturen, filmkonsten eller teatern utan valet som triangeldramat medför? Vad vore litteraturen, filmkonsten eller teatern utan valet som det moraliska dilemmat medför? Och sist men inte minst vad vore litteraturen, filmkonsten eller teatern utan valet mellan det goda och onda?

Du är varmt välkommen att vara delaktig – kommentera, länka eller skriv något eget! Välkommen in till ”Val, kval och skval”!