Tio klassiska inledningsmeningar

Vi har diskuterat Bonjour Tristesse av Françoise Sagan på Kulturkollo läser i veckan och jag fastnade för inledningsmeningen som lyder så här:

”Den nya känslan som förföljer mig med sin bitterhet och sin sötma nämner jag endast med tvekan vid det vackra, allvarliga namnet sorg.”

Många meningar som inleder romaner har blivit välkända och citeras ofta. Bland svenska sådana finns ”Äntligen stod prästen i predikstolen”, som inleder Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” som är inledningsmeningen i August Strindbergs Hemsöborna.

Jag har botaniserat i hyllan och hittat tio andra inledningsmeningar från klassiska böcker. Vissa väldigt kända och andra kanske lite klurigare. Vilka böcker är det och vilka är författarna?

1. ”Lydia brukade bada ensam.”
2. ”Musiken kom uppför Via Condotti just som Helge Gram i skymningen vek in på gatan.”
3. ”Om jag ska komma att bli hjälten i mitt eget levnadsdrama, eller om denna roll kommer att spelas av en annan, är något som följande blad kommer att visa.”
4. ”I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.”
5. “Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”
6. ”Det är en allmänt erkänd sanning, att en ogift man, som är i besittning av en vacker förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.”
7. ”Klockan var fem en vintermorgon i Syrien.”
8. ”Han — för det kunde inte vara minsta tvivel om hans kön, även om tidens mode gjorde en del för att dölja det — var sysselsatt med att hugga efter ett moriskt huvud som hängde ner från takbjälkarna.”
9. ”Över det röda landet och en del av det gråa landet i Oklahoma föll de sista regnen lätt, utan att sarga den ärriga jorden.”
10. ”Ingenting blir som man har tänkt sig det!”

Här finns facit.

Vilka klassiska inledningsmeningar minns du bäst?

Photo by rawpixel on Unsplash