I måndags kom jag hem från ett besök på en ö. Delar av Kulturkollo har varit på
Malören i Bottenviken, det är något alldeles speciellt att resa till öar och jag slutar aldrig att fascineras av hur det avgränsade geografiska området som en ö är påverkar mig. Man kan känna sig trygg eller isolerad, ha full kontroll eller vara totalt utlämnad. På Louisiana Literature 2012 hörde jag
Judith Schalansky berätta om sin långvariga fascination för kartböcker som blivit till den mycket speciella boken
Atlas över avlägsna öar – Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Hon berättade där att kartböcker har en alldeles särskild plats i hennes hjärta. Där kunde hon under långa och tråkiga söndagseftermiddagar i Östtyskland resa i fantasin och i atlasen rymdes hela världen. Hon menar att:
Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen; för nog är det så att den mer än väl förtjänar sin ursprungliga beteckning: Theatrum orbis terrarum – Världens teater.
Just det faktum att en ö kan vara en kontinent, dess geografiska läge ofta isolerad från omvärlden, gör att en ö kittlar fantasin extra. Den blir till en miniatyrvärld där människorna kan leva skyddade från omvärldens blickar, öar är perfekta spelplatser för allehanda dramatiska och våldsamma händelser. Paradiset må vara en ö, helvetet kan vara det också.
Medan verklighetens absurditet ofta går förlorad i de kontinentala landmassornas relativiserande storlek ligger den här i öppen dager. Ön är en teater: allt som sker här förtätas till berättelser, till kammarspel i ingenstans, till litterärt stoff. Det unika med dessa berättelser är att det inte längre är möjligt att skilja mellan sanning och dikt: realiteten fiktionaliseras och fiktionen realiseras.
Schalansky har styrt över varje liten detalj i sin bok, hon har formgivit, skrivit texter och gjort alla illustrationer och det blir en oerhört genomtänkt och vacker produkt. Väl vald färgsättning, enhetlig grafik och intellektuellt utmanande innehåll gör det här till något alldeles extra. Jag som läser vill tro att en karta visar sanningen. Den är en sann bild över verkligheten och vad jag förstår är högersidan som visar en kartbild över respektive ö korrekt återgiven. De korta texterna däremot som hör till varje ö är fiktion som bygger på geografiska förutsättningar, kända händelser ur öns historia eller rena fantasier, ofta har de en kolonial utgångspunkt och de ger kartan liv.
De mänskliga drömmarna om att utforska, systematisera och skapa en korrekt bild av verkligheten är helt omöjliga med hjälp av en karta, stämmer ytan så stämmer inte vinkeln och man måste alltid välja en projektion. En självcentrerad är den vanligaste i de kartor vi vanligen ser och i Schalanskys fina atlas utmanas alla vi som läser att tänka till en extra gång. Att sätta annat i centrum kräver sin noggrannhet, och öppenhet och tid. Det här är en bok som skall läsas i stilla sakta mak med alla hjärncellerna påslagna.
Det är också en bok som väcker reslusten. Judith Schalanskys undertitel lyder: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka, men jag är säker på att alla som läser om Ensamheten, Pukapuka eller Deception blir mycket sugna på att faktiskt se dem i verkligheten. Visst vore det ett roligt projekt att faktiskt dokumentera alla de öar som man har besökt? Kanske ska jag gräva där jag står och börja i sommar? Malören är given, där var jag i söndags. Mitt sommarparadis är Tjörn, det är ö nummer två. Sedan kan jag kika i
Den vidunderliga Bohuskusten och få fler idéer. Kan nog bli något det! Atlas över närbelägna öar som jag besökt eller kommer att besöka. Är ni på?
av 
Åh, jag vill också besöka alla öar! Det låter som en helt fantastisk bok också, den måste jag kolla in.
Den är jättefin, såg just att den inte längre finns på nätbokhandlarna. Nytryck får vi önska!
Jag har en vän som bor på din sommarparadisö Tjörn och som är besatt av öar. Jag skall tipsa henne om både ”Atlas över avlägsna öar” och ”Den vidunderliga Bohuskusten”.
Atlas över avlägsna öar har jag fått av dig 🙂 Det är en bok som bara vill äga!
Öar! Det är enkelt att ta svemester om en får besöka västsveriges öar. Men Malaysiska öar är inte dumma heller Fint boktips!
Svemester är underbart, är man bara beredd på klimatet så kan inget gå fel. Vi hade sån tur när vi var på Malören, midnattssol alla nätterna!
Den vidunderliga Bohuskusten är skön. Vår sjöbod finns med på bilden över Rönnäng. Anders Källgård har lärt mig att man kallas ”nesofil” när man är besatt av öar. Hans bok ”Öar” är mycket intressant med många kommentarer om ”nesofiler”. Fredrika Bremer skriver bl a ”Några veckors stilla ö-lif borde höra till varje människas liv”.
Spännande! Öar upphör inte att locka!
min favoritbok ❤️