Sjökistan har trenne figurer

Som en avslutning på veckan med magiska tal drar jag till med en visa där tretalet är det viktiga, nämligen Byssan lull (Evert Taube):

Byssan lull, koka kittelen full,
Där kommer tre vandringsmän på vägen.
Den ene, ack så halt,
Den andre, o så blind,
Den tredje säger alls ingenting.

Byssan lull, koka kittelen full,
På himmelen vandrar tre stjärnor.
Den ena är så vit,
Den andra är så röd,
Den tredje är månen den gula.

Byssan lull, koka kittelen full,
Där blåser tre vindar på haven,
På Stora ocean,
På lilla Skagerack
Och långt, långt upp I Bottniska viken.

Byssan lull, koka kittelen full,
Där segla tre skutor på vågen.
Den första är en bark,
Den andra är en brigg,
Den tredje har så trasiga segel.

Byssan lull, koka kittelen full,
Sjökistan har trenne figurer.
Den första är vår tro,
Den andra är vårt hopp,
Den tredje är kärleken, den röda.

Versionen jag älskade när jag var barn var den Cornelis Vreeswijk gjorde 1969, på albumet Cornelis sjunger Taube. Du kan höra den på klippet nedan, men det är bara ljud. Tänk dig istället bilden som är på framsidan av skivan, den som alltså blev min bild av Cornelis Vreeswijk: uthälld i en skön pose, endast iklädd en gitarr. Såååå väldigt 1969…!