De sju (inte tretton!) goda åren

Först tänkte jag förstås skriva om Maria Langs klassiska försommardeckare Vi var tretton i klassen till den här veckan. Tretton är mitt bästa magiska tal, jag betraktade det av oklar anledning som mitt lyckotal som barn. Vi var tretton i klassen är också en av de Langdeckare jag läst flest gånger (av de som inte involverar Puck), möjligen för den där försommarstämningen som är så smittande. Men så kände jag verkligen inte suget att läsa den igen och jag visst inte vad jag skulle säga om den som inte redan blivit sagt. Jag var helt enkelt mer intresserad av att läsa den där banangula boken jag höll på med. Så jag gjorde det och fick plötsligt syn på titeln, De sju goda åren, men vänta nu… Sju är ju också ett magiskt tal!

Sju är alldeles definitivt ett magiskt tal och De sju goda åren handlar på många sätt om en magisk tid. När Etgar Keret precis blivit pappa, när han lever sitt framgångsrika författarliv och allt egentligen är ganska enkelt. Om det inte vore för det där med flyglarmen som viner över familjeutflykter, att sonen föds samtidigt som ännu en terroristattack, alla dessa minnen av förintelsen som föräldrarna burit med sig från Europa till Israel. Om det inte vore för pappans cancer. Jag tycker det är så fint det där, att det verkligen är magiskt mitt i allt det som får en att gråta. För det är ju så det är för oss alla. Det är i det vardagliga magin gömmer sig.

De sju goda åren ger en, för mig, ny och upplysande inblick i hur israelisk vardag kan se ut. Hur det är att oroa sig för att barnen ska delta i krig, hur det är att förhålla sig till förintelse och antisemitism, ständigt och alltid. En annan sak som boken lär mig är att Etgar Keret är väldigt rolig, på ett tillbakalutat och nästan nonchalant sätt. Jag tycker mycket om hans totala brist på självförhärligande, och så blir jag glad av hans oerhört kärleksfulla klag på sin fru och det där befriande sättet att se sin son som naturligtvis oemotståndligt underbar, men långt ifrån perfekt. Det får mig att tro att jag skulle gilla Etgar Keret om vi någonsin träffades och inledde en diskussion (om exempelvis de mordiska inslagen i Angry birds eller dumheten i att ens nämna Disneyland Paris för ett barn som inte vet att det existerar, eller något annat av allt det han skriver om i den här boken). Det får mig definitivt att vilja läsa mer av honom.

Titel: De sju goda åren
Författare: Etgar Keret
Översättare: Kristian Wikström
Förlag: Brombergs förlag
Utgivningsår: 2018