Kungen ute i skogen

Jag kan vara en av de sämsta någonsin på att hålla reda på kungligheter av några som helst slag (om de inte är historiska, och dör i dimman i Lützen eller något, då har jag stenkoll på år, datum och orsaker). En gång, på ett sommarjobb på Öland, sålde jag varsin glass till de tre kungabarnen som råkade ha vägarna förbi kiosken jag jobbade i (jo, faktiskt, den låg precis intill Sollidens slott…). Detta var på 80-talet, och är mitt samlade skryt om, och intresse av, kungafamiljen. Sedan rann tiden iväg, Viktoria tog studenten och sedan började de skaffa barn allihop. Jag har ingen som helst koll. Vare sig på äkta hälfter till kungligheterna, barn eller någonting. Så därför lämnar jag raskt den glamorösa delen av kunglighetstemat för veckan innan jag gör bort mig ännu mer, och beger mig ut dit där jag vet vad jag håller på med. Nämligen ut i skogen.

I skogen har vi också en kung: skogens konung, älgen. Ska vi vara helt ärliga har jag väl mött ungefär lika många älgar i mitt liv som glassätande kungabarn – men älgarna fascinerar mig lite mer. De är så vansinnigt stora och bara tänk att de lufsar runt i samma skog som jag så ofta springer i utan att jag egentligen är rädd för dem? Jag är bara rädd för dem när jag kör bil pga just det där ”vansinnigt stora”. Jag vill inte vara den lilla, lilla människan i den hopknycklade bilen under den stora, stora älgen som äntligen ville springa över vägen vid precis fel tillfälle.

Fast det är klart. Annars blir den ju stående där. I flera, flera veckor. För det fick jag lära mig när jag gick i lågstadiet och det var dags för musiklektion. Då sjöng vi nämligen om älgar. Fler som minns den här, av James Hollingworth & Karin Ljungman, om älgstackaren som inte kommer över vägen?

Hur ska jag göra för att komma över vägen.
Hur ska jag göra för att komma över dit
Här har jag stått nu och väntat fler veckor
och alla bilarna dom bara kör förbi.

Det finns Volvo det finns Fiat det finns Morris
Det finns Saab och det finns Opel Kapitän
Det finns Volkswagen och en och annan Valiant
Det finns massor av Mercedesar med släp.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Det gäller rå- det gäller rå- det gäller rådjur.
Lika väl som det kan gälla en älg
Det gäller rävar och kaniner och små smådjur
Likaväl som det kan gälla dig själv.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Om det var älgar som bestämde här i världen
Då skulle världen se annorlunda ut
Då skulle träden få växa mitt i vägen
och allting skulle bli som förut.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Märk väl att att den här ska sjungas med schvung. Den ska ackompanjeras på gitarr, och det ska göras paus före ”vägen” och ”dit” där gitarristen dramatiskt ska smälla till gitarren för markering:

”Hur ska jag gÖra fÖr att kOmma Över… (gitarrklatsch)…VÄgEN
hur ska jag gÖra fÖr att kOmma Över… (gitarrklatsch)…DIIIIIT?”

Öva nu, och känn sjuttiotalets t-shirt över skjortan strama i armhålorna. Fortsätt sen gärna med den här låten (också av James & Karin) som vi också sjöng när jag var i lågstadieåldern, Älgarna demonstrerar:

När jag ändå är inne på älgdramatik vill jag gärna passa på att tipsa om en barnbok som kom för några år sedan, en börja läsa-bok som faktiskt handlar om hur en far och son på far-och-son-utflykt (pappan vill gärna testa på det där tydligen manligt tuffa att få istappar i skägget, sonen är den som tänker på praktikaliteter som mat och sovsäckar och slikt) kör på en älg. Fadern och sonen (och bilen) klarar sig bra – älgen får dock ett sår på knäet och måste tas hand om så att inte kommunens (eller polisens, minns inte exakt) skyddsjägare kommer och gör älgbiff av honom. Alltså, det låter komplicerat men är faktiskt väldigt kul. OCH lättläst. Den här är det (och även om den inte längre finns att köpa så finns den säkert på ditt bibliotek):

Som avslutning lämnar jag älgdramatiken och återvänder till den där konungsliga och imponerande älgen som är en del av den stora och oändliga skog jag älskar. Och den som verkligen kunde måla den kungen är förstås John Bauer:

Se, skogens konung!

Bild av Sgt Westin Warburton