Och där står grannen!

Det är något visst det där med grannar i TV-serier. De finns liksom där för att sätta fart på berättelsen och tillföra energi, ifrågasätta huvudpersonernas val eller bara reflektera över handlingen. Grannen på balkongen i Beck-filmerna är en klassisk granne och min favoritgranne Kramer dyker ständigt upp som gubben i lådan hos Seinfeldt. Ingen kan göra entré som han!

En nyinflyttad granne kan förstås också tillföra romantik och mystik i grannskapet och det är ju precis det som händer på Wisteria Lane. Tänk som jag följde Desperate Housewives då de första åren, då innan det helt spårade ur med grannsämjan. I Liane Moriartys Stora små lögner är det grannarna Madeline och Celeste som får en ny granne, Jane och dynamiken i det lilla sömniga samhället förändras. Jag har fortfarande inte sett TV-serien som utspelar sig i Monterey, Kalifornien  men boken, den har jag läst.

Pratar man grannar på TV så går det ju inte att glömma bort Ove i Solsidan – den där grannen som bara är så förfärligt jobbig att man nästan, bara nästan älskar honom. Vad gör man egentligen när man får oväntat besök, mer än gilla läget och kanske sätter på kaffe? Ännu en granntyp alltså, har jag missat några typiska ”grannkategorier”? Har ni fler förslag?