Det heter väl reality-tv för att det är på riktigt…?

Jag äääälskar reality-tv. Och kanske mest av allt Bachelor (och Bachelorette), i sin amerikanska tappning. (Fnyser åt de pinsamma svenska avarterna, de ska inte ens nämnas i samma inlägg). Och klart att jag vet att det inte är på riktigt, klart att det vinklas, och klart att produktionen styr deltagarna åt det håll som ger bäst tv. Som exempelvis att hålla koll på menstruationscykeln hos deltagarna för att få de mest känslospäckade intervjuinslagen. (Ja, tydligen!) Så visst är det fejkat. Visst vet jag det. Men mina känslor hemma i soffan – de är i högsta grad verkliga.

Jag nöjer mig inte med att följa programmen, jag ser också alla möjliga spin-offserier (ni har väl inte missat vinterns höjdpunkt The Bachelor Wintergames med representanter från hela världen bland annat Sverige), jag följer paren på Instagram (tills de gör slut, då följer jag plötsligt dem med sina nya partners istället), ser deras bebisar födas, håller koll på deras hundar, googlar nyheter och läser skvallerbloggar – ja, i princip allt. Utom att läsa deras böcker. Där har jag dragit gränsen, ända tills nu, när jag såg Amy Kaufmans Bachelor Nation: Inside the World of America’s Favorite Guilty Pleasure. Den här bara måste jag läsa!

Boken tar oss med bakom kulisserna och dissekerar hela reality-fenomenet. Amy Kaufman är journalist – men också ett fan av showen. Hon har intervjuat producenter, deltagare och fans, hon avslöjar hur det manipuleras, vad som händer i ”fantasysviten”, och vad är egentligen hemligheten bakom framgången? Hur kan det gamla, dammiga konceptet om att hitta drömprinsen och leva lyckliga i alla sina dagar fortfarande vara relevant 2018?

Ingen aning. Jag vet bara att jag älskar det. Det är min avkoppling, min choklad för hjärnan. Och det är inte ens ett ”guilty pleasure” utan ren och skär pleasure hela vägen.