Ett gäng gula, soliga, varma böcker

När ni läser detta sitter jag förhoppningsvis i solen i Spanien. Helt klart är jag i alla fall i eller på väg till Spanien (beroende på hur snabbt ni klickat in här) och förhoppningsvis är det sol på Costa del sol. Jag längtar efter solen. Jag behöver solen. Vi har en gul vecka och solen blir mitt gula.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en modern klassiker. För mig var läsningen en enda stor aha-upplevelse och jag lärde mig massor om ett land och ett folk som jag tidigare visste väldigt lite om. Längtan är just nu stor efter en ny bok av denna fantastiska författare.

Jane Harpers debut Hetta utspelar sig i Australiens inland, där solen och hettan inte är lika uppskattad som den är av en svensk turist i slutet av en väldigt lång vinter.

Även i Peter Robinsons klassiska deckare En ovanligt torr sommar är värmen som en egen karaktär. Det är också torkan som gör att ett gammalt fall tas upp igen, då en by som lagts under vatten kommer upp till ytan.

Just nu läser mina elever i trean böcker från olika delar av världen och en har plöjt Khaled Hosseinis böcker. Jag hade nästan glömt av Tusen strålande solar, men blev påmind om hur mycket jag tyckte om den. Konstigt nog har jag ännu inte läst Hossinis senaste bok Och bergen svarade, men det borde jag verkligen göra.

Sedan måste jag ta tillfället i akt att tipsa om två väldigt bra gula böcker, som inte alls har med sol och värme att göra.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, som är en av de bästa skildringarna från andra världskriget jag läst. Kanske för att den så tydligt kopplas till vår nutid. Miriams öde drabbade mig hårt.

Idag är allt av Nicola Yoon är en riktigt bra ungdomsbok som jag just läst. Den utspelar sig under en dag, den dag som är huvudpersonens sista i USA. Hon och hennes familj är illegala invandrare och ska utvisas till Jamaica.