av 
Jag har (vilket ni nog vet vid det här laget) alltid varit fascinerad av de bibliska berättelserna. Och allra mest bråkar jag med Judas Iskariot, han vars uppgift det var att förråda Jesus. Jag har alltid, sen jag var barn, tyckt så väldigt synd om honom och känt att han behandlas illa av teologi och kultur, men det går förstås inte bara att bortse från det centrala i hans berättelse – Judaskyssen.
Judas Iskariot kläs i konsten ofta i gult då den gula färgen ansetts symbolisera feghet och förräderi (hepp, där har ni min lite väl lösa koppling till veckans tema, men jag tycker att det faktum att förräderiet sägs ha ägt rum just i onsdagen under stilla veckan väger tyngre som argument för ämnesvalet, jag hoppas ni håller med…). Var det feg han var? Måste hans handlingar ens betraktas som förräderi? Jag har som sagt funderat mycket och ingående kring den här frågan, inte minst under min rätt religiöst färgade tonårstid.
En annan som uppenbarligen jobbat med Judas Iskariot är nyligen utsedda Stig Dagerman-pristagaren Amos Oz som ägnat en hel bok åt dessa spörsmål. I hans Judas lyfts tankar kring Judas förräderi som födelse av antisemitismen. Funderingar som också vänds och vrids på är om det verkligen är fråga om förräderi när det är förutbestämt och inte bygger på fri vilja, när det var tvunget att ske för att Jesus skulle kunna frälsa och rädda mänskligheten. Judas och bibelberättelserna betraktas i boken genomgående ur ett judiskt (till hälften) utifrånperspektiv som är väldigt intressant. Judas är en tankebok där inget blir löst, förstås. Jag är oupphörligen fascinerad och tänker ägna hela påskhelgen åt vidare läsning av romanen.
Dagens gulklädda här på Kulturkollo är alltså den minst och kanske mest påskiga karaktären i historien. Judas Iskariot i sin gula klädnad, för evigt dömt, kanske missbedömd. Alltid intressant att filosofera kring.
Bilden föreställer tavlan Kiss of Judas av Giotti di Bondone (1306)
Åh, jag har också funderat på detta. Judas ”förräderi” var ju en förutsättning för korsfästelsen och därmed uppståndelsen. I Bibeln nämner evangelisten att när Maria från Magdala använde en dyrbar nardusbalsam för att smörja Jesus, så ansåg Judas att de kunde ha sålt balsamet och gett pengarna till de fattiga. Evangelisten tillägger att Judas inte sade detta därför att han brydde sig om de fattiga utan för att han hade hand om kassan och stal ur den. Det låter ju som en typisk efterkonstruktion för att svartmåla Judas.
Petrus däremot förnekade Jesus tre gånger sedan denne gripits. Men han fick nycklarna till Himlen.
Ja, det finns många motsägelser och som du säger efterhandskonstruktioner i berättelserna. Och det i sig ger dem naturligtvis liv, jag tänker att det är farligt när samtalet kring och tolkningen av såna här texter tystnar. Jag rekommenderar varmt att du läser ”Judas” av Amos Oz om du inte redan gjort det, jag tror att du också kan hitta mer bränsle till dina tankar.