av 
I novellsamlingen Det gråhotellet skildrar Curtis Dawkins livet i ett amerikanskt fängelse. Den beskriver de inlåsta dagarna där ledan är ständigt närvarande och där de intagna försöker skapa sig något av en vardag. Våldet ligger latent i väggarna och tar emellanåt fysik form – ofta mot någon medfånge, ibland mot en väktare och inte ovanligt riktas det mot dem själva.
Med en blick för detaljer bygger författaren intressanta karaktärer där du får ta del av såväl deras historia som deras inre liv. Du får till exempelvis i ”Se bilder av en kvällsbrand” möta Catfish, som tidigare arbetade med att sanera hem efter självmördare. En grotesk historia på flera de vis.
Även om Dawkins historier är högst realistiska så smyger sig magiska inslag sig in i en av novellerna. Den berättar om en man som bokens jag delar cell med ett tag. En man som efter mångt och mycket lyckades bemästra konsten att göra sig osynlig och gå genom väggar. En stor tillgång i ett fängelse.
Återkommande motiv i novellerna är skuld, minnen, vänskap och försoning samt hur de olika karaktärerna hanterar bristen på mänsklig närhet. Särskilt fastnar jag för berättarjaget som ringer upp – på måfå valda – telefonnummer för att få någon att prata med. I en annan novell ”Världen utanför” skildras hur berättelsens jag (oklart om jag är samma person genom samlingen) bygger upp hela liv för personer som han ser på tv:n – som tjejen som sitter på läktaren på en baseballmatch som i fantasins land börjar på universitet, skaffar sig en ny tillvaro och i samma veva nödgas göra slut med sin pojkvän. På något vis blir detta en historia om avsaknaden av mänsklig kontakt och att man låter tanken vandra dit kroppen inte kan.
Att författaren själv sitter sitter i fängelse på livstid gör Det grå hotellet autentisk och du kan tänka dig att ledan i fängelset har gynnat hans känsla för detaljerna som visar sig i texten. Jag fann dock mig själv med att fundera ganska mycket på detta faktum. Påverkar detta min läsupplevelse? Vad betyder det att jag sitter och läser något som en mördare har skrivit? Mord säljer. Mördare säljer. Vilket förlaget spelar på då de nämner detta faktum på såväl hemsidan som på baksidestexten. Jag hamnar lite i samma tankebanor som jag hamnade i när jag läste Monster av Micael Dahlen och Flickorna av Emma Cline. Till Dawkins försvar kan jag dock tillägga att han inte skriver om sitt egen brott och oavsett vem som har författat Det går hotellet, så är det en intressant skildring av livet innanför fängeslemurarna.
Kvällen då jag dödade en annan människa var en fruktansvärd tragedi, särskilt för hans familj, för min familj – alla traumatiserades av mina handlingar. Jag tampas fortfarande med skulden och sorgen. Jag har ofta så mycket sorg och smärta i hjärtat att det känns som att jag ska sprängas. Men inom ett dygn efter att man hört fängelseportarna slå igen inser man att man antingen kommer att gräma sig över det förflutna in i döden eller lära sig att leva i nuet. För mig är litteraturen en stor del av det nuet, och jag klamrar mig fast vid den som en livbåt som dagligen driver fram ur dimman. (ur efterordet)
[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Det grå hotellet
Originaltitel: The Graybar Hotel: Stories
Författare: Curtis Dawkins
Översättare: Erik MacQueen
Bokomslag: Sara Arcedo
Förlag: Natur & kultur
Utgivningsår: 2018[/box]
