Alldeles magiskt

Människor har sedan urminnes tider försökt sig på att studera, tämja och dra nytta av de fyra elementen. Det har skett genom praktisk användning av till exempel elden till matlagning eller värme. Genom att vi lärt oss bruka jorden. Sen har det också sedan urminnes tider funnit de som vill mer, de som inte nöjt sig med att studera och lära utan som gått vidare till att försöka kontrollera. Jag tänker att vi inte behöver diskutera om det verkligen funnits människor som försökt sig på trolldom, det har det ju. Att de sen inte var så farliga som de framställdes eller tillnärmelsevis så många är en annan sak. De fanns i verkligheten och de finns definitivt i den fiktiva värld vi rör oss inom idag. Där är de dessutom framgångsrika i sina försök att tämja krafterna, de är inte sällan rejält farliga och de är sjukt många…

Om man vill läsa om häxor, vad bör man läsa? Jo men jag tänker att jag ändå inte kan låta bli att nämna Sagan om Isfolket. Det är inte vare sig välskrivet eller välöversatt. Det finns väldigt mycket att säga om genus och könsroller (herregud!). Men det är också historiedrivet och jag kan inte bortse från att mycket av mitt historieintresse under tonåren göddes av just Margit Sandemo, jag slukade och lärde mig massor. Om verklig historia och om Sandemovärldens häxeri.

Lite mer jordnära och väldigt mycket mer välskrivet är det förstås i Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs Engelsforstrilogi. Där får vi dessutom hela den här elementgrejen väldigt väl förklarad för oss tillsammans med en helt oemotståndlig berättelse om vänskap och kärlek.

J. K. Rowlings Harry Potter får jag ju inte glömma även om jag faktiskt inte läst mer än första boken och inte ens sett alla filmer (ok, nu springer jag och gömmer mig och hoppas att ni inte dömer mig för hårt i kommentarerna). Där vimlar det av trollkunniga som använder alla fyra elementen lite som det passar dem.

Häxorna av Roald Dahl har jag däremot läst, eller nej det har jag inte, jag har sett/hört den som saga på SVT när jag var liten och den var superläskig (jag tror att det kan ha varit den här). Värsta häxorna någonsin!

Möjligen låter det lite märkligt att använda ett ord som socialrealistiskt i samband med trolldom, men jag känner att jag inte kan göra förflyttningen från magicentrerad fiktion till förföljelsecentrerad dito utan att markera. Och mina två avslutande tips känns just realistiska samtidigt som de säger något väldigt viktigt om samhället, fattigdomen och kvinnosynen i deras respektive världar.

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind är skrämmande på sitt sätt. Men framförallt är den oändligt sorglig. Där bedrivs det ingen trolldom, det som däremot bedrivs är en skoningslös förföljelse på kvinnor och förföljelsen avslutas (i den mån den tar slut) i ett fasansfullt blodbad. Det går inte att någonsin släppa berättelserna kring Bålberget när man väl tagit del av dem.

En riktigt skitig och hemsk berättelse om kvinnohat och fattigdom får vi i Jeanette Wintersons Skymningsporten. Det går inte riktigt att beskriva hur hemskt det är. Elementen är viktiga såväl symboliskt som fasansfullt påtagligt (den där jordhålan där de sitter fångna, vinden, kylan, vattnet som fryser…). Det är magiskt. På riktigt. Och det är skrämmande.

Det finns många sorters berättelser om elementtämjare och rädslan för dem. Själv föredrar jag nog de historiska som utforskar trolldomsrättegångar, masshysteri och mänskliga mekanismer. Men jag kan absolut njuta hejdlöst av att lägga undan alla krav på källkritik (jomen faktiskt, trots att jag är gammal historiker och allt) och ge mig hän i en bok där häxor finns och magi fungerar.

Vad har jag glömt och vilka är era bästa trollerier?

Bild från Pixabay [CC0 Creative commons]