av 
Veckans utmaning handlade om vilka nobelpristagare vi skulle vilja omge oss med på en middagsbjudning. Det bittra svaret för egen del är “ingen”, jag avskyr middagar. Jag ogillar uppstyrda sammankomster där jag måste konversera och jag har svårt för offentligt ätande. Med detta inte sagt att jag inte skulle vilja hänga med klokt folk. Det jag skulle vilja göra är att bokcirkla med dem (en och en så det inte blir så stimmigt förstås)!
Först och främst vill jag prata med Doris Lessing (som tilldelades nobelpriset i litteratur 2007) om Jenny Diskis sista självbiografiska bok Den sista resan. Den handlar väldigt mycket om Doris Lessing eftersom Jenny Diski var fosterdotter hos henne i tonåren. Det är inget direkt smickrande porträtt av Doris och jag skulle vilja höra hennes sida av historien, även om jag inte direkt tror att det kommer vara mer smickrande.
Sen vill jag prata med Kenzaburo Oe (1994) om hans egen förfärliga bok Mardrömmen. Det var nog min första nobelpristagarbok och sällan har jag äcklats så av en huvudperson. Min avsky för Fågel var vid tiden för läsningen oändlig, nu vet jag att skildringen var delvis självbiografisk, det skulle jag vilja fördjupa mig lite i.
Med Alice Munro (2013) vill jag umgås kring en bok som liksom hennes noveller saknar överflödiga ord. Jag skulle vilja att vi läste Kim Thuys Ru tillsammans och sen satt tysta en stund.
Elfriede Jelinek (2004) borde vilja samtala kring Åsa Grennvalls Elfriede – en dystopi. Selma Lagerlöf (1909) vill jag självklart bokcirkla med, men jag vet inte om vad riktigt, hon känns så briljant och sträng att jag inte vet om jag vågar (men om jag gjorde det bleve det nog ett prat om Juloratoriet av Göran Tunström eller hennes egen Kejsarn av Portugallien). Och med Pär Lagerkvist (1951) vill jag naturligtvis prata om Bibeln och kanske lite om olika bibelvariationer och tolkningar som kommit efter hans mästerliga Barabas.
Så låtom mig slippa middagskontexten, plocka fram te och scones (som är det jag tänker mig att man bjuds på en lyckad bokcirkel) och låt oss kasta oss ut i det jag vill tro att de där litterära giganterna kan bäst – litteraturens förtrollade värld!
Vilket utmärkt upplägg. Jag vill också vara med! Så Diski har varit fosterbarn hos Doris Lessing – intressant. Båda är favoritläsnin liksom Alice Munro. Sällan har jag upplevt sånt frändskap i läsning.
Du är så välkommen att delta 🙂 Jag hade ingen aning om den här kopplingen mellan Lessing och Diski förrän jag läste ”Den sista resan” i höstas (precis när jag avslutat ”Den femte sanningen” för övrigt). Om du gillar dem båda rekommenderar jag starkt att du läser Diskis bok, den handlar rätt mycket om detta och ger en bild av två rätt lika men ändå oförenliga personligheter. Det finns så många frågor efteråt bara…
Då sätter jag upp Den sista resan på den oändliga läslistan!;-))