Oförglömlig far i fiktionen

Jag ska försöka mig på något som möjligtvis är omöjligt – skriva om en bok som jag läste för åtta år sedan. Ursprungstanken var att lista föredömliga fäder i fiktionen, men tanken stannade upp vid just den här fadern. Föredömlig låter jag dock i detta fall vara osagt då omständigheterna kring den lilla familjen är katastrofala och faderns handlande är pyrda ur den kontexten. Oförglömlig månne vara ett bättre lämpat beskrivning i detta sammanhang.

Boken jag pratar om är Vägen av Cormac McCarthy som handlar om en far och en son och deras vandring – genom ett apokalyptiskt sönderslaget land – på väg mot havet. Mot ett mål. Mot något som bryter mot den sönderbrända marken, de döda träden och den gråbruna tillvaron. Fåglarna är frånvarande. Mänskligheten är borta. Kanske är vandringen meningslös, men ändock så viktig – kanske är kampen att följa denna väg är en del av att skapa en mening för far och son. De få människor som dyker upp utmed vägen visar den mänskliga mentalitetens utpost – den värsta av de värsta.

Samtidigt som handlingen är tung, mörk och varje tanke är tyngd av vemod så får du samtidigt ta del av den varma kärleken som finns mellan far och son. Denna kärlek som blir det enda som inger värme i den annars så iskalla historien. Vad som har hänt med världen får vi aldrig veta – det är inte det som är kärnan med historien – utan det är vad som händer mellan denna far och denna son.

Föräldraskapet är oerhört komplext som det är – lägger vi till en krossad värld där de mänskliga referenserna är i stort sett borta, så blir föräldraskapet något helt annat. Hur lär man sitt barn om moral och om rätt och fel när allt omkring dig rasar? Hur kan man som förälder inge hopp hos sitt barn när världen ter sig helt hopplös? Hur ger vi mening till tillvaron där ingen mening tycks finnas? Som en sista utväg har fadern sparat två kulor i sin pistol – en åt sig själv och en för sin son, men så länge de är på vägen så har de en mening.

Det är en förtvivlad kamp som mannen för – både för sitt eget förstånd skull och för sin sons. En oförglömlig far i en förlorad värld.