av 
Håriga troll, pälsklädda varulvar och ja, de som helt saknar hår. På något sätt lyckas hår alltid provocera och väcka uppmärksamhet. Är det inte för mycket så är det för lite. Denna vecka handlar allt om hår på Kulturkollo och nu vill vi självklart även veta vad ni har för relationer till kroppens kanske märkligaste företeelse. Tillsammans med naglarna är det ju det enda på vår kropp som fortsätter växa hela livet. Om man inte tappar det förstås. Hår är en så stor del av vår identitet. Vi färgar, flätar, formar och använder peruk och tupé.
Hår förekommer också ofta i litteratur och filmer och nu vill vi helt enkelt veta vad ni tänker på när ni tänker hår? Är det Oksanens Norma, om flickan vars hår växer så snabbt att det blir Big business. Kanske tänker någon på varulvar? Eller musikalen Hair? Dela gärna med er av era tankar, här eller på instagram eller i egen blogg men länka gärna i kommentarerna nedan i så fall.
Ett kort inlägg men ändå ett inlägg.
http://beroendeavbocker.blogspot.com/2017/10/kulturkollos-veckoutmaning-en_17.html
UNDERBART! Vilket oerhört passande inlägg!
Jag tänker på Oxanens Norma, som också figurerar i Ebba Witt-Brattströms nya essäbok Kulturkvinnan och andra texter. Brattström skriver att hårsvallet kan läsas som en symbol för kvinnlig intuition. Och så tänker jag på första sidan i den där parodin på Sagan om ringen, där älvan väser ”Hairy feet! I love hairy feet!” 🙂
Haha, vilken inledning liksom! Och nog ska håret i Norma läsas som en symbol för mycket tänker jag. Men Ebba WB har säkert en poäng, låter ju rimligt.
I love hairy feet är ju en otroligt rolig replik.
Ja, den har fastnat! Källan är ”Bored of the Rings: A Parody” av The Harvard Lampoon (1969).
Här är mitt svar.
http://frokenchristina.blogspot.se/2017/10/kulturkollos-tisdagsutmaning-en.html
Vilket jättebra exempel! I Trassel har ju verkligen håret ännu mer fokus än det brukar i Disneys filmer.
Här kommer mitt inlägg om hår. https://eggetbok.blogspot.se/2017/10/en-harresande-utmaning.html
Tycker du ska vara glad över ditt fina hår! Ser luftigt härligt och stort ut.=)
Jag bevisade mest för mig själv att den sömndepriverade småbarnsförälderns amningshjärnas vägar är outgrundliga (tror aldrig att jag har använt så många långa ord tillsammans i en mening förut).
https://mariasbokhylla.wordpress.com/2017/10/17/en-harresande-utmaning/
Underbart!! Chewbacca och Cousin Itt är ju PERFEKT!!!!
Jag tycker att jag fann ett bra exempel:
https://skrivrobert.blogspot.se/2017/10/en-harresande-utmaning.html
Simson måste ju vara det absolut mest tydliga och ett av de första exemplen på när hår får ett symbolvärde utan dess like.
Mitt svamliga inlägg om tankar om hår
https://mittbokintresse.blogspot.se/2017/10/kulturkollo-en-harresande-utmaning.html
Men ja! Sofie Sarenbrants bok var nog en av anledningarna till att vi spånade fram temat. Var mycket hår där ett tag.
När det gäller hår och böcker tänker jag tyvärr på alla gånger det sitter hårstrån i biblioteksböckerna. Det är på riktigt bland det äckligaste jag vet när jag ska ställa upp böcker och det sticker ut ett hårstrå här eller där. Ryser bara jag tänker på det. Snorkråkor mellan bladen berör mig inte lika illa, men det sjukaste av allt är kanske att hår i maten inte heller gör mig något. Det är just i biblioteksböckerna. *rys*
Uääärgh. Det är sällan jag upplever det på skolbiblioteket där jag jobbar men hade nog i och för sig tyckt att snor var värre än hårstrån.