5 svartvita tv-program vi minns

Jag är ju såpass gammal att jag minns en hel del barnprogram som faktiskt var i svartvitt. Fast riktigt så gammal som jag känner mig när min son refererar till saker som fanns ”på vår tid” och får det att låta som om både jag och oäkte maken tog våra första steg samtidigt som dinosaurierna trampade runt omkring oss, riktigt så gammal är jag ju ändå inte. Men, då när jag var barn (början av 70-talet) fanns det bara två kanaler att välja på, och barnprogram klockan 17 (på ettan) och klockan 18 (på tvåan, de var av någon anledning lite roligare) och även om det mesta var i färg (och med dockor, och från östeuropa) så fanns det alltså fortfarande helt svartvita program. Till exempel vill jag minnas att det mesta jag uthärdade av Staffan Westerbergs darriga händer, ståltrådar och raggsockor med ögon var svartvitt. (Pannkakan kom senare)

Men jag ska inte bara prata barnprogram – jag rotade runt lite på nätet och hittade en hel del kul i svartvitt. Här alltså 5 svartvita tv-program vi minns:

• Tårtan
  De tre sjöfarande männen som råkar bli med bageri eller konditori eller vad det är, fast de inte kan en halv deciliter om bakning. Eller om hygien. Framför allt inte om hygien…
  Du kan fortfarande se alla avsnitten här i SVTs öppna arkiv.
• Familjen Addams 
  Om den där familjen som inte är så där värst vanlig. Nä, jag själv var inte född när serien gick 1962-64, men de gick liksom inte att undvika på ganska många år efter det.
• Anita och Televinken
  Den där marionettdockan var en del av min barndom. Han lärde mig trafikregler i något spel jag hade, jag hade böcker med honom men framför allt såg jag honom på TV. Nu när jag tittar lite på något program igen (de går också att hitta i SVTs öppna arkiv) tycker jag han är helt läskig. Stelt, flinande ansikte och så med en vuxen mans röst?
• Hylands hörna
  Nä, jag kan inte hoppa över Hylands hörna. Det fanns ju kvar när jag var barn, dock inte längre svartvitt. Men då, på 60-talet, när alla samlades framför sina o-så-spännande televisionsapparater? Då var det svartvitt. Och jepp, klart du hittar Hylands hörna i SVTs öppna arkiv.
• Svart på vitt
  Och så det här programmet, som gick under så många år, och ju är hela den här veckans tema i titeln och på alla sätt. Det måste ju med här! Grejen är att då när det gick var det ett program åtminstone jag bara råkade se då och då. Det var ju korta snuttar, mellan de ”riktiga” programmen, och något man liksom genomled medan man väntade på det andra. Men om jag nu tittar på något av dem som vuxen? SÅ intressanta de är! Hans Villius (rösten!! The Röst!) eller Olle Häger beskriver i detalj ett gammalt fotografi, och hittar alla de där sakerna (hatten, glasögonen, vägskylten…) som gör personerna och miljön bakom fotografiet levande för oss. Här är ett smakprov, ett av alla de där 130 avsnitten som spelades in:

Och härmed har vi nått slutet på vår black-and-white-vecka. Tack för att ni varit med oss – i morgon drar vi ut på helt nya äventyr någon helt annanstans.