Kulturkollo möter Mathias Leclér a.k.a. Villfarelser

Det var ingen slump att Mathias Leclér började med Villfarelser. Hans fascination över gamla bilder har följt med honom sedan jag var ung. ”Det är alltid samma frågor som jag ställer mig. Frågor om död. Det låter sjukt men så är det. “Vad blev det av den där hästen?”, “Finns det något, om än litet, kvar av hens kropp idag?” Sådana frågor. Nej, det är inte bara död. Jag tänker på andra saker också. Men mycket död.” Stor igenkänning på den, tänker jag då jag – så långt jag kan minnas – har jag fascinerats att gamla foton, gamla föremål och döden (döden, döden, döden).

Leclér kategoriserar själv sin humor såsom: “Humor med jävligt mycket allvar”, vilket märks tydligt då gränsen mellan skratt och gråt är hårfin i flertalet bilder.

”Ibland är det faktiskt bara allvar. Väldigt, väldigt mycket allvar. Jag gillar humor som får skrattet att fastna i halsen. Eller i alla fall humor där man får sig en rejäl tankeställare. Då anser jag att jag lyckats.”

Villfarelser publicerade sitt första inlägg på Instagram den 5 oktober 2014, men Matias Leclér säger att ”Den, eller de, första Villfarelserna är katastrof enligt min mening. De ligger kvar på Insta enbart för att visa för mig själv att man kan utvecklas.” Så som vi ser Villfarelser idag började ta riktig form för två år sedan. Villfarelser har alltså först och främst varit ett projekt som levt på Instagram, men i september kom Villfarelser ut som bok i Krama mig hårt din jävel!. Boken består av ett urval av alla de bilder som finns Mathias Leclér har skapat och några bilder har han dessutom kommenterat extra, t ex den bild som väckte en hel del känslor på sociala medier, som du kan se här till höger. Bilden är enligt mig knivskarp i sin mörka humor och är talande för Villfarelser hela produktion. 

På frågor kring vad hans drivkraft är svarar Leclér att det finns olika svar – dels är det så enkelt att det är ”jävligt roligt” och dels att det är självterapi och numera kommer de per automatik och han kan inte sluta. Varifrån inspriationen kommer är det svårare att definiera. ”Allt och ingenting kanske. Livet. Låter pretto men så är det nog. Många tror att Jan Stenmark varit en stor inspirationskälla men så är inte riktigt fallet. Snarare Anne Taintor och farsan. Min farsa gjorde underliga collage med text ibland.”

Under läsningens gång funderar jag på hur själva processer ser ut – föder bilden texten eller kommer texten först och att det sedan gäller att hitta en lämplig bild – så jag frågar Leclér om skapandeprocessen och han svarar: ”Förr utgick jag alltid från bilden, dock gör det sättet att bilden blir oerhört viktig i sammanhanget. Nu är det text först sen bild, då kan ofta texten klara sig utan bilden. Det blir starkare för mig.”

Jag noterar också så klart att det är Stefan Sundström som har skrivit förordet till boken Krama mig hårt din jävel! och Mathias Leclér berättar att Stefan är det närmsta förebild han har: ”Stefan har jag lyssnat på sen första skivan, han har väl varit det närmaste förebild jag haft, lite av en husgud. En dag såg jag att han hade delat en av mina bilder och jag skrev till honom och berättade att jag blev glad över att han följer mig. Han var den första jag tänkte på när jag behövde ett förord till boken.”

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att fråga kring hans fortsatta skapande då han lägger ut en liten hint i sin presentation som jag snappar upp. ”Du skriver i din presentation: ’Jag är nog ute efter att texten ska kunna stå för sig själv utan bild men att fullfölja detta är ett annat projekt.’ Vad tänker du? Att skriva en roman?” Ah. Nej det håller jag för mig själv ett tag till…

[box style=”rounded”]Vill du vinna ett eget signerat ex av Krama mig hårt din jävel! av Villfarelser? Lägg då en kommentar nedan och länka om så är möjligt eller återberätta din favoritbild av Villfarelser, så har du chans att vinna ett ett signerat ex av boken. Lördagen den 14 oktober drar vi en vinnare.

Du kan hitta Villfarelsers bilder både på Instagram och Facebook[/box]

Porträttbild: Per Englund