av 
”Unik! Vi tror alla att vi är unika varelser med unika tankar, unika liv och unika känslor. Så är inte fallet. Ursäkta att jag måste spräcka den bubblan. Vi är rätt lika. I alla fall i det stora hela. Och i det lilla. Det kanske är därför som man kan ta till sig mina tankar och funderingar som till slut blir Villfarelser.”
Ovan ord går att läsa i efterordet till Krama mig hårt din jävel! av Villfarelser eller Mathias Leclér som han egentligen heter. Vi är ett stort antal tusen som följer Villfarelser på såväl Instragram som Facebook. Det är dock det förstnämnda mediet som är kärnan för hans underfundiga och ironiska bilder och texter. Det är snabba ögonblicksbilder som är ”delar-vänliga”, vilket märks på antal delningar och repost.
På ytan är det en tämligen enkel form av bildkonst där Leclér sätter samman gamla – främst svart/vita fotografier – och en enkel text. Det är i kombinationen av text och bild som något händer hos läsaren. Ibland är texten klockren till fotot, men ibland är det just kontrasten mellan de två som skapar den svarta humor som kännetecknar Villfarelser. Det är inte enkelt att skriva en regelrätt recension på den här då boken är mer lämpad för att bläddra i lite då och då och inte läsas från pärm till pärm som jag just gjort. Jag kan dock säga så här: jag har frustskrattat och igenkänningshummat mig igenom Krama mig hårt din jävel!
Boken är uppbyggd som ett gammalt album där fotografierna emellanåt är kompletterade med ”handskrivna” kommentarer. Fotografierna är svart/vita, vilket förhöjer fotoalbum-känslan. Kompositionen står på så vis i kontrast till vad bilderna faktiskt säger. Du förväntar dig helt enkelt inte den ironin och den svärta som framträder med de dymo-influerade texterna (ni kommer ihåg de gamla märkmaskinerna, som skrev ut vit text på svarta remsor?).
Bilderna mottas såklart olika beroende på vem som betraktar dem – således går vissa mig helt förbi medan andra kan jag bläddra tillbaka till för att återuppleva ögonblicket. Som bäst är Villfarelser när han balanserar på gränsen mellan nattsvart mörker och förlösande skratt. Jag blir på så vis berörd på olika sätt av samma bild – du kan inledningsvis skratta åt den bisarra kombinationen av bild och text, men du kan i nästa sekund få en liten sorgeklump i halsen. Och i ärlighetens namn är det stor igenkänning för oss som dagligen balanserar mellan ljus och mörker.
Utvald bild till inlägget har fotograferats och redigerats av undertecknad (vars välmanikyrerade hand ni ser). Bilden återfinns såväl på Villfarelsers Instagram, Facebook som i Krama mig hårt din jävel!
[box style=”rounded”]Missa inte ”Kulturkollo möter Mathias Leclér a.k.a. Villfarelser” i eftermiddag här på bloggen (innehåller också en tävling, så missa inte det). [/box]
