av Ibland är det de där seminarierna som man inte alls hade tänkt sig att man skulle tycka så mycket om som står ut efteråt som några av de bästa. Fredag morgon sprang jag med andan i halsen till mässan för att gå på frukost och efteråt var jag lite lagom oplanerad då min mässapp naturligtvis hade kraschat och jag fick kika igenom pappersversionen istället. Jag upptäckte att Agnes Wold och Emma Frans skulle ha ett seminarium som hette ”Hårda fakta och lösa spekulationer” om vetenskapsjournalistik och om hur gemene man kan rusta sig för att se igenom rubriker och artiklar baserade på forskning. All forskning är inte bra forskning som Emma Frans sa, men det är ju inte alltid så lätt som läsare att veta.
I min värld handlar det här om gammal hederlig källkritik. Verkar det rimligt? Läs på resultaten och gör en bedömning. Fundera på konsekvenserna och tänk sedan ett varv extra själv. Om en rapport visar att överviktiga har större risk att föda barn med missbildningar, kolla upp den vetenskapliga studien. Hur mycket större risk? 0,01 procent? Ok, känns det som att det har så stor betydelse då? Nja… Ökar krossade linfrön risken för
cancer? Om du slutar äta krossade linfrön, vad händer då? Ja, kanske inte så mycket. Kan du leva med det? Ok, kör. Lite så.
Agnes Wold och Emma Frans pratade naturligtvis mycket om sina böcker och sin bakgrund i forskarvärlden och i media. Media har absolut ett ansvar för vad de rapporterar men det finns också en fara i att skapa ett antingen eller samhälle även där. Tror vi på forskare? Ja/Nej. Och drar alla över en kam. Tror vi på journalister? Ja/Nej, och drar alla över en kam. Men om man nu inte vet vad man ska lita på i Media då? Hur rustar vi oss? Tja, då har Emma Frans skrivit en bok, som jag på fläcken köpte efteråt. Ska sluka den vid första bästa tillfälle.
Dessutom var samtalet modererat av en av mina vänner som dessutom råkar vara en killer bra moderator, Lisa Kirsebom, även hon vetenskapsjournalist. När hon rekommenderar en bok, då läser man den. Så jag köpte båda.
Märkligt nog var det ingen som helst kö till Agnes Wold efteråt så jag smög fram, insåg att jag hade fjärilar i magen och skrek ”JAG ÄR STARSTRUCK; FÅR JAG KÖPA DIN BOK!” och böjde mig fram och tog henne på armen…. Ridå….
Nå, Wold var oerhört avslappnad, tillmötesgående och skrattade och sedan fick vi ett trevligt litet samtal där hon bland annat berättade att det var en väldigt konstig känsla att bli idol för en massa människor på äldre dar och att det är viktigt att kämpa och fajtas när man ser orättvisor, men att hon förstår att det kan vara svårt för många om man står ensam. Jag vinglade iväg, mest förvånad över hur star struck jag faktiskt blev, och insåg att jag som inte alls skulle köpa några böcker plötsligt hade köpt två, redan på första seminariet för dagen.
