18 punkter från Carolinas bokmässefredag

Erkänn att ni längtat efter flera viktiga och oviktiga punkter från min mässdag? Här kommer de!

1. Nå – första punkten inträffar ju egentligen torsdag kväll när jag på telefonen öppnar upp bokmässans hemsida för att kolla någon detalj för morgondagens utvalda programpunkter. Bokmässans hemsida tyckte med ett flatskratt att ”Inga programpunkter är favoriserade” för min inloggning. ”Hallå, är du dum i huvudet?” undrade jag, ”jag satt ju och scrollade runt bland alla mina favoriserade programpunkter för max en kvart sen?” ”Gjorde du ju inte”, tyckte bokmässans hemsida, ”jag känner inte dig”. Jag försökte logga ut ur ”Min mässa” för att logga in igen och få tekniken att ta reson. Reson togs inte. Jag kunde inte logga ut. Jag har enligt bokmässans hemsida aldrig suttit i flera timmar och valt ut favoriter. Nähä. ”Stick och brinn”, sade jag till bokmässans hemsida.
2. OK – nu hoppar vi till fredag morgon och hotellfrukosten jag längtat i flera veckor efter. Den levererade på alla punkter utom när det kom till Giffeln Som Ska Intagas Till Kaffet Som Dricks Efter De Två Kopparna Te. När jag kom till dåliga samvets-efterrättsavdelningen var gifflarna slut. Hallå?! Detta får ju inte hända? Note to self: Ta med giffel till bordet redan när du går första hämta-mat-rundan i morgon.
3. Och när vi är inne på notes to oneself-avdelningen? Note to self: Du har inte med dig bilen till Göteborg. Du går. Du kan inte ta dig från hotellet till mässan på 15 minuter. Inte ens på 20.
4. Missade alltså första seminariet jag hade tänkt gå på, nämligen det där Dick Harrison berättade om Kalmars historia. (är dock inte hela världen eftersom han har ytterligare någon programpunkt om detta senare i helgen)
5. Och om gårdagens tema var bibliotekarisk för mig så var dagens tema uppenbarligen att komma för sent till eller i allra sista minuten till varenda seminarium eller programpunkt jag hade (eller inte hade… enligt somliga hemsidor jag inte längre besöker) tänkt gå på. Strategiskt usla vägval genom mässans lokaler, fler väskgenomsökningar än jag orkar tänka på, tidsoptimism och väldigt många människor som gärna ville vara precis där jag också tänkte vara var tydligen orsakerna.
6. Så exempelvis drattade jag 10.59.59 på plats för att lyssna på när Johanna Lindbäck, Pia Huss och Johanna Ringertz pratade om vad kvalitet är inte bara för litteratur i allmänhet och barnböcker i synnerhet utan även för andra konstarter. Och om att utgivningen av barnlitteratur har ökat de senaste åren, men att barnbokskritiken ges allt mindre plats i media. Dock satt jag och morrade lite över att ingen av dem så mycket som yttrade ordet ”bokblogg” i den diskussionen.
7. Svårigheten med att lyssna på Storytels författarintervjuer (jag lyssnade på när Christina Lindström berättade om sina bokkaraktärer som jag tycker så väldigt mycket om) är att låta bli att snubbla på hörlurar, låta bli att trassla in ryggsäcken i hörlurar och när man går möjligen dra ner hela hörlursmontaget, låta bli att trassla in den ena hörlurens sladd med grannhörlurens sladd. Det är också ganska irriterande att sitta och försöka koncentrera sig på en intervju med dinglande hörlurar som kittlar ens armhåla. Men, ja, visst, man hör intervjun bra, det gör man.
8. Med mig i det oranga hörlurshavet satt Oarya-David, Elin Säfström och Ann-Charlotte Ekensten och de verkade ha full kontroll på ala sladdar. Men så kul det är när man träffar alla dem IRL som man annars bara ser bilder och texter av på nätet och i böcker! Mycket viktig del av bokmässan, det.
9. Nå, jag fick släppa Christina Lindström-intervjun sista stunden för att ta mig till K-salarna och ett seminarium om en bok baserad på ett riktigt mord, Att se det andra missar. Jag kom försent. Förstås. Men vad gjorde en Carolina på ett sånt seminarium? Sakprosa och mord är långt ifrån svärdsfantasy och rosa romance? För att inte tala om bibliotek? Jo, jag var nyfiken. Mordet skedde i Förlösa, en liten by utanför Kalmar där jag är uppvuxen (inte exakt i den byn men alldeles intill). Och Joakim Palmkvist som skrev boken gick i samma klass som mig sisådär för 40 år sen när vi var små och fjuniga. Och jag var lite nyfiken på att se hur han såg ut nuförtiden. Han var inte fjunig längre. Han skrev om kriminalitet.
10. Själv skriver jag punktlistor på bloggar samt försöker hitta bra böcker till nya generationer av fjuniga barn som kommer till ”mitt” bibliotek för att låna böcker.
11. Hurra för det – det firade jag med att gå och köpa en glass, för det är det enda raka att äta som lunch när man är varm och trött och hjärnan börjar bli mosig.
12. Sen gick jag på studiebesök till Lasse och Majas kontor. Sånt kan man också göra när man är på mässa. Samt titta in i Cirkus Splendidos alla vagnar.
13. Sen hade jag ju lovat mig själv både dyrt och heligt att inte liksom råka köpa något gosedjur att ta med mig hem? Men… jag hittade ställningar med de mjukaste och gosigaste små djur jag sett på länge. Och… en sån? Näpp! Inte, då! De var inte till salu. Alltså? Va?
14. Inte heller köpte jag boken Vidunder : Magiska varelser och deras läten, en sån där ni vet med knapp att trycka på för att spela upp olika ljud. Jag ångrar mig lite nu och kanske köper den i morgon när längtan efter att få veta hur en kentaur faktiskt låter växer sig alltför stark. Eller troll. Hur låter de? (och hur fick bokmakarna dem att ställa upp på intervju??)
15. Ni vet de där fjuniga som utgör min bibliotekarievardag? När de vuxit upp något lite mer så vill väldigt många av dem läsa läskiga böcker. Särskilt vill de läsa PAX. Klart deras bibliotekarie i allra sista minuten gled in på seminariet Fenomenet PAX med Ingela Korsell och Henrik Jansson? (Åsa Larsson var tyvärr inte med) Klart hon gjorde!
16. Dagens bästa för mig var att sitta vid Café Skrivas scen och lyssna på när de tre Annorna (Anna Ahlund, Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund) pratade om sitt skrivsamarbete. Så intressant! Och de verkar ha hjälpt varandra att utvecklas så mycket! Minsann tror jag att när det ska skrivas litteraturhistoria om hundra år kommer det att skrivas om de tre Annorna på samma sätt som vi nu pratar om Bloomsburygruppen eller Fem unga. Minns mina ord…
17. Och nästan sist måste jag pinsamt erkänna att jag blev helt tagen av Frances Hardinge som jag såg i samtal med Camilla Lagerqvist i Att skriva historiskt. Visst, tagen av allt det intressanta hon sa och om hur hon verkligen går all-in i sin research inför böcker för att hon tycker det är så himla kul och intressant och kan fastna i detaljer hur länge som helst… men mest tagen av hur hon såg ut. Jag borde skämmas, men jag hade tänkt mig Frances Hardinge lite ljus, späd och drömmande, ungefär som Luna Lovegood i Harry Potter-filmerna. Långt hår hade hon, visst, men mest bestod Frances Hardinge av en stor slokhatt som skuggade ett intensivt och intressant ansikte. Fascinerad satt jag och betraktade henne medan hon livligt berättade om sina författarmödor och tänkte återigen hur intressant det är att få se människor i verkligheten när man tidigare bara sett dem som namn.
18. Och sist idag: bokbloggarmiddag på det som inte längre heter Incontro. Jag ska äta entrecote med några tillbehör med italienska namn och en efterrätt som jag har glömt bort att jag beställde, men det blir säkert gott alltihop. Trevligt sällskap får jag ju.

Hej svejs, ses i morgon!