av 
Ja, så var namnet på ett kortseminarium med Sara Paborn som jag hamnade på idag. Jag läste hennes roman Blybröllop i somras och gillade den mycket. Romanen om den frustrerade bibliotekarien som förgiftar sin man är underfundig och rolig på ett stillsamt sätt.
Sara Paborn beskriver hjältinnan i sin bok, Irene, som en bibliotekets cowboy som står upp för tystnaden och den fina litteraturen. Hon uppskattar inte alls moderniseringen av bibliotek till en mötesplats och hon tar saken i egna händer med vissa böcker som hon inte tycker passar på biblioteket. Hemma är det också en kamp. Maken Horst förstår sig inte på litteratur och böcker alls. Irenes intressen har fått stå tillbaka och böckerna har blivit undanskuffade till förmån för ett musikrum.
Irene får till slut nog och bestämmer sig för att åtminstone förändra saker och ting på hemmaplan. Hon börjar sätta sig in i konsten att göra blysocker och ”spetsar” Horsts mat med det.
Sara Paborn berättar för oss i att hon ville att huvudpersonen skulle få ta till drastiska åtgärder för att få försvara sin värld och det hon tycker är värdefullt, och säger också att att det var viktigt för henne när hon skapade berättelsen om Irene att hon också skulle ”komma undan” med att handla så drastiskt.
Författaren var kanske inte helt beredd på att vissa läsarreaktionerna på Irene och boken har varit starka. Det verkar provocerande med en kvinna som inte är god. Det finns många spänningsromaner med manliga psykopater som huvudpersoner, men det är ovanligt med kvinnliga psykopater i litteraturen. En kvinnlig karaktär som tangerar det verkar uppröra. ” – Varför skiljer hon sig inte bara”, är en vanlig reaktion. Men det hade ju inte blivit en lika bra berättelse.
Jag gillar den här formen av samtal, korta seminarier där man kanske bara hinner ta upp en fråga eller ett perspektiv på ett ämne (eller bok i det här fallet). Något som ger mersmak eller väcker en tanke.
