av 
Ett av bokmässans teman i år är Bildning. Ett rätt ospännande begrepp vid första anblick, men riktigt intressant, tänkvärt och faktiskt livsomvälvande om man ger det en chans.
Min första tanke kring temat gick till Nancy. Alltså Elsie Johanssons Nancy. Hennes bakgrund i det totalt oskolade, hennes brevkurser och slit, hennes driv att nå bortom det som var tänkt som självklart för henne. Att Nancy bildade sig var näst intill revolutionärt, men det var också livsnödvändigt, ett steg mot att förverkliga sig själv och att få leva ett valt liv istället för ett förutbestämt liv. Det var inte lätt, är inte lätt, jag tror att det är viktigt att minnas det.
Bildning hör ihop med nyfikenhet och ifrågasättande, viljan att skapa sitt liv på nytt. Därför är det också nära förknippat med makt, den som inte får möjlighet att ägna sig åt att ifrågasätta kan också ha svårt att göra sin röst hörd. Där kommer biblioteken in, jag brukar tänka (när jag lyfter blicken från vår vardagsverksamhet) att det är vår huvudsakliga uppgift att elda på den här nyfikenheten och lusten till bildning och ifrågasättande. Biblioteken finns där för demokratins skull, för att alla ska kunna hålla makten över sina liv, för att allas lika värde (oavsett ekonomiska möjligheter) är grundläggande i ett samhälle som fungerar. Jag älskar biblioteken ur det perspektivet.
Bokmässan skriver följande om varför bildning är ett tema i år:
Bokmässans tema 2017 tar sin utgångspunkt i litteraturens förmåga att låta oss dela en annan persons verklighet, i skolans, universitetens och bibliotekens uppdrag att förmedla kunskap om världen och ge färdigheter att kritiskt tolka den, i kulturens kraft att kanalisera erfarenheten av att vara människa.
Kort och gott: Bildning som ett redskap för att förstå och navigera i en komplex och konfliktfylld värld – och kanske förändra den?
Jag griper framförallt tag i orden ”kritiskt tolka” och det där med att förändra världen. Oavsett om det är hela stora världen eller den egna vi pratar om så är det viktigt att vi alla får förutsättningar att ägna oss åt det. Lusten att förändra samhället är det viktigaste vi har. Förlorar vi drömmarna om hur det skulle kunna vara förlorar vi allt. Vi måste få skapa nya världar då och då, så som Nancy gjorde för sig själv.
Fint beskrivet om bildning. Om man är född i ett land där bildning inte är en rättighet för alla, gäller det att vara riktigt ordentligt stark. Att orka kämpa. Beundrar alla dem som klarar av att gå i frontledet för förändring. Så viktigt.
Så är det verkligen, det krävs styrka för att kämpa sig till bildning där det inte är självklart. Och vi som är priviligierade på det planet behöver hjälpa till.
Bra skrivet. Intressant att se allas ställningstaganden inför mässan, och tror också att det viktigaste är att aldrig tappa hoppet om förbättring! All kontrovers kring Bokmässan har ju i alla fall lett till flertalet intressanta seminarier och föreläsningar kring yttrandefrihet och demokrati. Har gjort en liten omröstning för att se om folk anser att man borde bojkotta mässan, rösta gärna: http://www.plusett.nu/omrostning-5663/tycker-du-att-man-borde-bojkotta-arets-bokmassa
Det är en så stor och svår fråga tycker jag, jag skulle inte kunna eller vilja välja antingen eller. För mig har jag efter långvariga funderingar kommit fram till att det är rätt att åka, för andra är det rätt att inte vara där. Jag önskar att vi inte skulle behöva splittra oss i frågan, vi som ändå i grunden tycker lika om högerextremismen.